Stora alvaret

Molnen seglar över stora alvaret, långsamt och eftertänksamt precis som om de letar efter ord. De fem milen av skogslöshet lämnar ett ljud efter sig som upprepar marken det ekar i från.
Tystnad är här allt ljud förenar sig i. Den är stor nu. Tystnaden, mitt i sommardagen. Det osägbara flyter förbi i en svag vind. Redan är dagen långt gången.

Livet på landet

Det blev några timmar i Stockholm innan jag begav mig igen. Nu sitter jag i ett av föräldrarnas hus och njuter av lugnet. På andra sidan vägen breder stora Alvaret ut sig. På andra sidan skymtar havet och mitt i mellan finns ängar och åkrar. Här är det så mycket landsbygd som det är möjligt. En lisa för själen och en plats för att ladda om till en hektisk höst och vinter. Ja, i alla fall kommer jag tänka så de närmaste dagarna. Men jag vet att jag snart kommer längta tillbaka till stan och pulsen som finns där. Och till alla fantastiska vänner som väntar hemma. Men under tiden passar jag på att leva livet på landet.

Pappa är bondson i grund och botten. Därav hans stora intresse för att påta i jorden. I landet bakom huset (inte det röda på bilden, det är ju pappas snickarbod!) finns planteringar av diverse slag. Vad sägs om jordgubbar, lök, potatis, dill, morötter (and so on) Han är pedantisk till tusen när det kommer till odlingarna och den som hittar ett ogräs vinner 5000 pix.

Till skillnad från farfar, som bara ville ha saker som man har nytta av (läs; äta eller använd till utsäde) tycker pappa mycket om blommor. Här är några av okänd art, men väldigt fina.

Dahlior finnns i mängder av olika utföranden och färger. Vad sägs om dessa två skönheter i rosa och vitt. Bredvid fanns även några exemplar i orange, otroligt vackra!

Och mitt bland blomsterprakten sitter jag och fördjupar mig i Lucky Lukes äventyr.

Ja, det vill säga när jag inte sysslar med terapi och plockar hallon. Det ser ut att bli en fin skörd i år!

Hasta luego, Espania

Så här tidigt har jag inte varit uppe på hela veckan. Gääääsp.

Adios Barcelona, hasta luego. Klev upp ungefär samtidigt som tidningsbudet (nja, inte riktigt så tidigt kanske...) och packade väskan, slängde i mig frukost och hängde på balkonen en stund. Lyssnade på stadsljuden och njöt av värmen.

Kaffe oh USA today fick min uppmärksamhet i hela åtta minuter!

Men det blev ingen tripp direkt till Stockholm. Flyget var överbokat och vi fick tillbringa ett par timmar i Munchen i stället. Men vad gör det när det fanns mer än 150 butiker att vandra kring i på flygplatsen? Dessutom fanns kaffe och tidningar för alla fikasugna resenärer. (fast tilltugget fick man fixa själv. Till flyplatspriser) Vandrade in i Burberry och Hugo Boss och smekte ömt väskorna. Men när jag nådde Hermés nöjde jag mig med att stå utanför. Varför? Ett armband kostar 1200 Euro. Esto mucho. Har för mig att de gör kreditprövning på åtminstone 200o 000 innan man ens kommit innanför dörrarna... Haha. Några timmar och en flygresa senare stod jag åter på svensk mark. Och det verkar som om tiden har stått stilla och att Spanien bara var en dröm.

Barca, Barca, Baaaarca

Hörrni, det känns som om jag har blivit ett fotbollsfan... Ok, jag lovar, ska inte prata siffror och tabeller och justa mål rakt in i krysset. I stället tar jag och berättar hur det blev så här, låter inte det som en bra idé?

Min bror den äldre har sedan slaget vid Hastings älskat fotboll. (Han lärde mig och syster yster Arsenal anfallskedja innan vi knappt kunde prata rent) Bror D.Ä var i Barcelona för ett par år sedan och jag frågade vad han gillade med stan. Han menade å det bestämdaste att jag var tvungen att besöka Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena. Okidoke. Kolla in arenan och spana in souvenirbutiken (som visst ska vara nåt i hästväg) hann jag väl med.

På tunnelbanan ramlade folk in med Barca-tröjor. Vadan detta, finulade jag och hade i bakhuvudet att det inte är match förrän i augusti. Tillslut dök en svensk landslagströja upp och Sam dristade att fråga vad som var i göringen.
"Har ni inte hört? Zlatan välkomnas ikväll och alla som vill får komma in på Camp Nou".
Yeah. Eller nåt i den stilen.

Det var fler svenskar än moi på plats...

Vi fick plats på andra läktaren och den långa väntan började. En halvtimma gick. En till halvtimma och jag försökte lära mig Barca-låtarna. En kvart senare gjorde nästan alla 75 000 vågen men tröttnade nästan lika snabbt. En och en halv timma efter utsatt tid fanns fortfarande ingen Zlatan på planen.

Många, många satt på Camp Nou för att välkomna Zlatan. 75000 är en ganska bra siffra!

Jag var less och blev ännu mer rastlös ju längre tiden gick. Tillslut buade hela publiken och visslingarna var nästintill öronbedövande. Flaggviftningarna hade slutat och ett irriterat sorl susade över folkhavet. Plöstligt när stjärnarns målkalvalkader hade visats för femte gången på storbildsskärmarna, ändrades bilden. Presskonferensen kickade igång och en tillsynes samlad Zlatan svarade på alla frågor. Några gillades inte alls av fansen runt omkring mig. Haha, de skrek (mindre vackra ord) och dissade journalisterna med allt de hade.

Presskonferensen drog ut på tiden och frågorna haglade över Barcas nya stjärna.

Hey, det är folk, musik och bland den häftigaste stämingen jag har varit med om!

Och tillslut.
Efter nästan tre timmars väntande kom han. Jublet visste ingen gräns. Folk hoppade, skrek, vinkade och applåderade. Jag var lika vild själv och stämde in i "Barca. Barca, Baaaaaarcaaaa". Fatta vilken volym det blir när lika många som en medelstor svensk stad vrålar i hals på varandra. Och nu har jag bara ett spörsmål, vart får jag tag i en barca-tröja?

Tillslut dök han upp! Jag vrålade i kapp med alla andra och blev öertygad, fotboll är ju bland det coolaste som finns.

Ni läste väl i tidningarna om galna fans som stormade planen? Vad gör man inte för att få en bra bild...

Las Ramblas

Flanörerna flanerade och njöt av värmen och miljön.

Ramblan är en av världens mest kända gator, läste jag i reseboken. Och visst är den speciell! Här traskar tusentals och den kantas av mängder av gatuartister och konstnärer. Det säljs saker till höger och vänster och det gäller att hålla hårt i väskan; det finns lika många ficktjuvar som invånare i Kamomilla Stad.

Tjuvar gräver inte bara i väskan utan lurar folk att gissa rätt ask. Snubben i svart blev rejäl ilsk när jag fotade och försökte ta kameran. Han pekade på några män som stod i samlingen Jag rusade iväg i en klassisk 800-meters-intervall. Se där, träning för livet!

Vad sägs om en fågel eller två?

Alien var lite snällare här än i filmerna.

Det ÄR ett turiststråk och man borde lärt sig läxan att fråga om priserna INNAN man beställer. Vad sägs om två Cola á 0.5 liter för 12.73 Euro? I svenska mått cirka 125 kronor...

I´m from Barcelona

Vi har just kommit in på hotellrummet efter en lååååång dag i Barcelona. Som vanligt när man är utomlands är första dagen helt virrig. Man har knappt koll på höger och vänster, allt är annorlunda och försöker förstå så mycket av språket som man kan.

Vi tar det från början.
Städerskan knackade på dörren klockan 08.59. Lite grumpig tyckte jag att det inte borde vara tillåtet att komma i svinottan. Det var omöjligt att somna om och jag bestämde mig för att traska upp. På våning minus ett finns en spa-avdelning samt ett litet, litet gym. Why not, filurade jag och fick med Sam. Efter tjugo minuters rodd och lika måna minuter axel och magträning kände jag mig glad och nöjd. Upp, dusch, fix och i väg. Utanför slog värmen emot; 36 grader. I skuggan. Och jag njöt ordentligt. Speciellt när jag fick veta att det är regn hemma. (Muhahaaa)

Sam vid Plaza de Catalonya. En fantastisk fontän som svalkade fötterna!

Promenix längs Las Ramblas, kik i buiker och alla reor samt glass och fruktdrinkar. Jag har upptäckt en ny favorit; Desigoal. Hittade en kalasfin klänning till tokbra pris! Samt en kjol till perfekt pris och perfekt längd... Sweet! Fick dock en hel del ångest av att inte veta vad jag skulle shoppa och vad jag skulle låta bli... Stackars sam som fick lyssna på mina utläggningar och förklaringar till diverse plagg!

Vi traskade vidare längs gator och torg och katedraler och kyrkor. Hela huvudet är fullt av intryck och fötterna ömma av alla steg. (Attans att jag inte tog med mig stegräknaren) En lång sväng i hamnen och titt på alla stooooora båtar. Jisses, är det verkligen privatpersoner som äger de där vidundren? (bilder kommer imorgon när jag sticker dit igen)(och plockar fram kameran)

I love soldes... Jag älskar rea. T-shirtar från Desigoal. Kan man bli annat än glad?

Efter många timmar i stan kändes det som en bra idé att gå ett varv i katedralen i de gotiska kvarteren. Men när jag tar några steg emot ingången kommer en vakt älgandes. Han ser inte överdrivet munter ut och nickar mot en skylt. Jag förstår nada. Är det inträde, är det stängt eller kanske fullproppat av lika delar japaner, tyskar som amerikanare? Nope... Mina kläder! Kjolar skulle gå över knäna och tröjor täcka axlarna. Hopp. Fick vänta i porten. För att trösta mig (eller nåt i den stilen) hittade vi Starbucks. Salig av ren och skär lycka skuttade jag in, ställde mig i kön och väntade snällt tjugo minuter... Alldeles för lång tid tyckte Sam, speciellt som de bakom fick sina kaffemuggar före mig. Som tröst fick jag en chokladbit.

Iscoffé och choklad passade kalas i värmen!

På väg tillbaka till hotellet gick vi via Las Ramblan. Fullt med folk och artister. Coolt med en kulle som fick ett glasklot att sväva! Mitt bland allt muckade några engelsmän gräl med en kille från mellanösters. Höga skrik och svingande nävar, ouch. Vi drog innan något hann hända... Waaaa lixom. Höll hårt i väskan hela vägen hem. Och nu är jag äntligen i sängen och längtar efter att få sova!

Ser man på, ruth är på semester!

Greetings from Barcelona.

Framme!

Nu är vi äntligen framme på hotellet. Trafiken hörs genom balkongdörren men tycker inte det är så farligt ändå. Som vanligt utanför landets gränser doftar allt annorlunda. Värmen är av ett helt annat slag och språket runtom känns på ett sätt främmande.
Flygturen gick alldeles utmärkt. Jag och Sam pratade på, käkade Ahlgrens bilar (okej då, mest jag) och bläddrade i tidningar. När planet hade landat satt vi som på nålar. Trots att vi satt ganska långt bak satte vi på vår ära att vi skulle av först! Planet stannade till, Sam flög upp och jag var inte långt efter. Efter några steg märkte jag att flyget fortfarande rullade. Alla andra satt kvar och blängde. Lagom vid första klass slängde vi oss ned i sätena, samtidigt som en flygvärdinna röt på bästa manér att man sitter ner tills lamporna släcks. Det är ABSOLUT förbjudet att resa på sig. Ahhh, pinsamt att bli utskälld inför ett helt plan. Vilket en medpassagerare kommenterade vid rullbandet där väskorna kom.

klassisk spegelbild. Försökte fota från balkongen med resultat katastrof...

Flygbuss in till stan, väldigt varmt och fuktigt. Glad i hågen spanade jag ut i trafiken och konsaterade att det var väl lite si och så med tidsangivelserna. Tillslut stannade bussen vid rätt station. Ja, det vill säga om man inte menade den på typ andra sidan stan som heter likadant. Hmm, överdrev kanske liiiite, men vi traskade som turister i säkert en kvart innan rätt gata och rätt hotell upptäcktes. Och om jag har dåligt lokalsinne hamnar Sam på en väldigt god tvåa. Haaa, den här vistelsen kommer bli très intressant!
Nope, dags att säga godnatt, darlins.

Upp i det blå

Just nu är jag aningen svävande... Planet lyfter i detta nu och runt midnatt är vi, jag och Sam, framme.
Vart?
Det får ni reda på imorgon!

En dag, två pass

Min goda vana att komma upp tidigt och träna håller i sig! Halv åtta hoppade i löparoutfiten och joggade iväg. "Perfekt" tänkte jag när luften var varm men solen befann sig bakom molnen. Väldigt egoistiskt, I kno, men otroligt skönt när man är i springartagen. Det blev Kungsholmen runt plus lite till och fotpooden stannade på 13 kilometer och 61 minuter. Det gick oväntat bra och benen kändes lätta och starka. Vaderna bråkade lite i början men kändes därefter inte ett dugg. Yeah!

Hemma igen trixade jag med packningen inför den kommande veckan. Städade undan och kände mig redo för att trampa iväg till gymmet pass nummer två. Spinning stod det på min agenda. Men när jag kom till repan frågade tjejen där bakom om jag inte hellre ville tampas på en PT-cirkel. Jooo. I alla fall när det inte var Terese som körde cykeln. Bytte hastigt och lustigt pass och slank in i salen precis när det drog igång. En timma senare krälade jag ut och kunde konstatera att den här snubben var minst lika grym som terrorist-Peter.
Me like!

Sämsta caféet i bästa sällskapet

Ni har så rätt i era kommentarer; tränar man på morgonen hinner man med en massa annat under dagen. Som att luncha med syster yster och hennes genomtrevliga systerkollegor från Karolinska sjukhusets B15. Vi strålade samman på Eriksplan och sökte ett ställe som hade a)uteservering b)plats för en barnvagn c) en barnstol d) låg i strålande sol. Det hittade vi på Bönor och Bakat på St Eriksgatan.
Det enda som inte fanns var trevlig personal och prisvärd mat. Jag beställde en kycklingsallad och fick fem stycken 1x5 cm stora kycklingbitar, 1 dl pasta, 1/4 tomat, 2 skivor gurka, 1 salladsblad och en formfranska. Tillsammans med en burk cola gick det på 87 kronor. Åttiosju kronor!!!! Mannen bakom disken kunde inte förstå hur jag kunde vara missnöjd. Det var ju bara att lägga på en tjuga så skulle jag ha fått lite mer mat. Dessutom ingick ju kaffe i lunchen...

Plötsligt drabbades jag av en nästan utanför-kroppen-upplevelse. Jag som aldrig ryter ifrån blev rejält arg. Upplyste honom och den totalt misslyckade näringsfördelningen, storleken som snarare påminde om ett mellanmål i stället för lunch och att det var bland det fånigaste jag hade hört att lägga till pengar för att få något som man håller sig mätt på åtminstonde en timma. Avslutade med att fråga hur de kunde med sig ta 22 kronor för en 33 cl burk när de köper in dem för 2 kronor styck. Till råga på allt tog de inte kort. Jag kommer aldrig gå dit igen.

Alvish upptäcker nya roliga ställen att leka på.

Sötisen Alvish hade spring i benen och vi gick iväg till Vasaparken. Där fanns gräs som hon kunde rusa runt på och en liten bergsknalle som vi andra kunde sitta på. Trots den trista matupplevelsen var lunchtimmarna väldigt roliga och systers kollegor är äkta trevliga!

Backintervaller

På något sätt har jag ställt in alarmet på min pulsklocka. Men när jag ändå var vaken vid halv åtta kunde jag lika gärna gå upp. Solen strålade och plötsligt blev jag på ett våldsamt springhumör! Och strax efteråt insåg jag att det skulle bli backintervaller. Jag har spanat in värsta bästa backen ett par minuter från mitt hus och har bara väntat på rätt tillfälle att få testa den.

Så här sammanbiten ser man ut efter backintervaller i strålande sol.

Spänstade i väg på tjugo minuters uppvärmning. Kom fram till backen, räknade sju lyktstolpar upp och spände ögonen backen; "Hörru, passa dig. Jag ska besegra dig BIG TIME!" Tog fart och gav mig i väg. Första gick bra, andra också. Vid nummer sju började benen protestera och under de två sista rann mjölksyran ur varenda por. Flämt, flås, pust...
Det blev tre långsamma kilomter hem. Men jisses vad nöjd jag var när jag tillslut kom hem. Bra jobbat kroppen!

Halv sju en måndagsmorgon

När klockan ringde i morse hade jag inte en susning om vart jag befann mig. Famlade efter mobilen och tryckte av det illasinnade alarmet. När jag såg att den visade kvart i sex svingade jag i vanlig ordning benen över sängkanten. Lutade mig farlig mycket åt vänster och precis när jag höll på att drasa över kanten såg jag fönstret. Takpannorna mitt emot var mörkröda, ett säkert tecken på att det regnar. Ansträngde mina tinnutus-öron till max; jopps, smatter mot fönsterblecket var ytterligare ett bevis för blötan.

Fördelen med loftsäng är att man faktiskt kan dingla med fötterna... Mycket mysigt!

Suckade hela vägen ner till Kina. Då slog det mig att det var första dagen på semestern! Wohooo... jag kunde svinga tillbaka benen under täcket, buffa kudden och ge mig i väg till John Blund igen. Skakade luddet ur öronen och tänkte att det förmodligen fanns en orsak- förutom gammal ohejdad vana- att jag ställde klockan. Så kom jag ihåg Cykelklass på Sats Hötorget. Neeeej, suckade jag och ville inte alls dra på mig kläderna och trampa iväg till gymmet. Inte när ögonen vägrade öppna sig mer än två centimeter. Inte när regnet strilade ner och absolut inte när jag för en gång skull fick sova.

Missar man att avboka tre pass drabbas man obönhörligen av Sats av moderna spöstraff. Man kan inte förboka någon gruppträning under tre veckor. Det svider illa mycket! Alltså pallrade jag mig upp, tryckte hjälmen över skallen och placerade väskan på ryggen. Det gick på nolltid (ja,ja. 12 minuter) och ytterligare tio minuter senare satt jag ombytt och klar på spiningcykeln.
Plötsligt kändes det som det enda rätta stället att vara på, halv sju en ledig måndagsmorgon. Och visst hade Terese rätt. Det kändes oändligt mycket bättre efteråt! En perfekt början på den nya veckan! Och som ett litet bevis på det hela hade det slutat regna. Lovely!

Sommarkvälll med snygga vänner

Sent i går eftermiddag, på skarven till kväll, träffades vi- Jane, Wille, Kelly och Tessan - för allmänna trevligheter. Kvällen var varm och när vi bestämde oss för att äta på Bamboo palace var det självklart att sitta utomhus. Precis när vi skulle haffa det sista bordet vid (tror det var ett tyskt) (eventellt holländskt) par och snodde det. Suck. Vi fick det näst bästa inomhus och dundrade på med buffén. Sushi, yakitori och andra läckerheter. Naturligtvis avslutades allt med friterad banan och glass. Inte illa någonstans!

Wille och Kelly i sina finaste poser.

Jane, Tess och moi (som lutade mig inåt med risk för allvarliga ryggskador)

När vi var på väg ner i tunnelbanan för att köpa godis slank Wille iväg. Han hade mer vilda planer än vår dejt med Harry Potter och halvblodsprinsen. Jane och jag var alldeles förvånade över att ingen av stockholmsbrudarna hade smakat snusklubba innan. Eftersom det är en smärre skandal åtgärdade Jane problemet ögonaböj. (betyget blev inte så högt som vi lantisar önskade)

Jane med sin prins...

Eftersom det var filmpremiärhelg skedde det i vanlig ordning utlottningar. Glädjen var total när Janes stolsnummer ropades upp! Priset var en galet stor plansch på Harry him self... Filmen då?
Inte den bästa jag har sett, men helt okej. Jag har sett de tre första och planerna är att förmodligen klara av de resterande två. Min syster yster har läst böckerna och tycker mycket om dem. Kanske man ska ge sig i kast med dem i sommar?
Efter två och en halv timma i biosalongen var filmen så slut. Vi gick lämmelgång ut och njöt av kall, frisk luft. I duggregnet till tunnelbanan var vi rörande överrens om att sällskapet varit strålande.

Tack tjejer plus Wille för en härlig kväll!

Bilderna är lånade från Jane, Terese och Kelly.
(thnx, bra fotat!)

kontorsdisco

Hopplöst trött satte jag mig på tåget. Frukostmacka och Elle fick mig att vakna till

Jag är ensam på redaktionen just nu. Det är märkligt med tystnaden, i vanliga fall är det full aktivitet med ringande telefonerna, diskussioner kring artiklar och surrande skrivare. Det här betyder med andra ord att jag kan ha kontorsdisco! Hur hög volym jag vill och ingen som kan klaga... Sweet! Har lagt upp en spellista med bland andra Kelly Clarkson, Lasse Winnerbäck, Britney Spears. Money Brother och Madonna. En till synes konstig blandning men en passar utmärkt för de uppgifter som ligger framför. Här ska göras tidning!!

Så rätt de hade

Jag skrev ett reportage om ett tvillingpar häromdagen. I artikeln nämns mitt eget tvillingskap, som en rolig grej ska både jag och syster figurera i bildbylinen. Eftersom jag inte har så värst många bilder på oss två på jobbet, bad jag henne skicka några stycken. Tyckte det var väldigt skoj att reklamen i mailen tyckte att man ska hitta sin tvillingsjäl. För en gång skull passade den faktiskt riktigt bra!!

Semester runt kröken

Fortfarande högtryck runt chefens skrivbord!

(klicka på bilden och kom till hennes blogg)

Den här veckan har känts lika lång som februari och mars tillsammans. Anledningen? Det har varit den sista innan semestern. Jojomensan... Snart väntar tre veckor i sus och dus. Tre veckor med sol, grillfester, familjemys och härliga solnedgångar. Promenader vid havet och storstadsrytmer. Allt i en salig blandning.

Det ska bli fantastiskt skönt! Jag har inte varit ledig längre än tre dagar i sträck sedan jag började på tidningen för ett år sedan. (Känner jag mig själv rätt kommer jag förmodligen sakna både kollegorna och jobbet efter ett par veckor...) (Haha, det är väl bra antar jag!)

På måndag inleder jag officiellt Semester 09!

Poliser hit och dit

Det har varit en otroligt omvälvande dag. Med mängder av tankar som svishade runt kändes det som mission impossible att styra upp en egen styrketräning. Plötsligt poppade Combaten upp upp i minnesvärlden. Förra veckan var jag på ett fantastiskt roligt pass- tur som en tok att det fanns platser kvar inför kvällens fight!

Tjejen med det bredaste leendet var utbytt mot grabben med största bicepsen. Det var TRÅNGT i salen (kan faktiskt inte begripa att man mojsar in så många deltagare) och blev rejält varmt. Intruktören mixade programet med några gamla låtar. Jag hoppade till av lycka när en av mina favoriter dundarade i gång; högt tempo, många slag och några sparkar. Precis som förra veckan blev jag heeeelt slut. Och jag log nästan hela vägen hem.

Näven må vara liten, men den gör ont!

Bara nästan?
Mängder av ministrar från diverse länder härjar runt i Stockholm just nu. Det betyder fruktansvärt många (svarta) bilar (med blå nummerskyltar). Vid slutet av Vasagatan där jag normalt svänger av mot min ö stod fler poliser än vad som finns i hela östra Småland. De hade spärrat av hela området och uppmanade att hitta alternativa vägar.

Skulle JAG leta reda på en annan väg hem... En snubbe bredvid såg mina grubblerier och pekade mot bron som går tvärs över vägen. Hans ord var min lag; hivade upp Lila Faran på axeln och tog de 48 stegen upp på bron. Kom över på andra sidan och bar ner cykeln lika många steg igen.
Utanför Stadshuset stod polisen mitt i cykelbanan, sträckte ut armen och spretade med fingrarna. Stopp i lagens namn eller nåt i den stilen. Tänkte att anfall är bästa försvar och fyrade av dagens hitills största flin. (Hänger du med; anfall- fyrade...) Fick rådet att cykla snabbt som attan över gatan innan karavanen drog förbi. Phew. Hade inte den minsta lust att vänta, inte när jag inte hade någon liten flagga att vifta med...

I stället för en bild på en polis blir det när jag vrålar "stopp i lagens namn"

Det är onsdag och med andra ord en vanlig arbetsdag i Uppsala. Jag skulle väl kunna lalla runt i frottéshortsen och festival-tishan på redaktionen i dag med. Eller inte. Haha, det räcker nog med att jag hade på mig träningskläder förra veckan.

På tal om träningskläder. Om en liten stund ska jag i väg till gymmet tillsammans med chefredaktören, känn på den! Jag har fått det nobla uppdraget att få henne i grym form. Och jag är faktiskt nervös... Jag har ju tränat syster yster och ett par andra kompisar innan. Men det här är mer på riktigt, som en kund. Och jag vill så gärna att hon ska få bra resultat och vill mer än gärna vara så inspirerande och peppandde som det går! Well, det är väl bara att sätta i gång och köra, n´est pas?

Det blir stenhård axelträning idag. Jag hatar those mother truckers och försöker alltid köra dem tillsammans med en rolig muskelgrupp. Nu räcker inte tiden till för att göra bägge delarna, därför är det otroligt bra med sällskap i dag! Wish me/us luck!

slit och svett och mjölksyra

Arbetsdag i Stockholm betyder att man kan knalla runt i shorts och t-shirt. I alla fall under tiden man befinner sig inom hemmets väggar. När klockan närmade sig åka-i-väg-och-göra-intervju hade jag fortfarande lite pill kvar på artikeln. Plötsligt hade jag bara åtta minuter på mig att byta om, mejka mig och packa väskan. Vimsade runt, slog benet i soffan, snubblade till på mattan och höll på att tappa lilla Acer i golvet.

Någon minut försenad sen for jag i väg på Lila Faran. På centralen fastnade jag bakom en man med alldeles för stor väska på ryggen och en alldeles för liten flicka i handen. Var galet otålig och så fort (den evighetslånga) trappan var slut rusade jag mot tåget. Trängde mig igenom dörrarna och hann med. Universums kortaste shorts och planetets fulaste tisha. Jopps, det går utmärkt när man jobbar hemifrån!

Jag kom tilbaka till stan i lagom tid för en spinningklass. Femtiofem minuters slit och svett och illagrinande till technomusik. Tyvärr har jag inte den blekaste aning om puls eller träningseffekt. Hade sönder pulsbältet i lördags, tror jag har berättat om det! (om inte, påminn mig) (en dråplig händelse) (och ganska pinsam)
Any way.
Småskakig i benen njöt jag av att få ställa mig i duschen. Krampkänningar i fötterna och en svidande mjölksyra i benen satt i hela vägen hem. Det här var effektiv, adrenalinhöjande träning när den är som allra bäst!

Vem vill följa med?

Ah, blev så ledsen när syster tackade nej till att gå på Madonnakonserten om tre veckor. Nu vet jag inte riktigt vem jag ska plocka med mig. Det saknas inte personer som jag vill gå med. Svårast blir att välja vem det ska bli. Den som lägger högst bud på Facebook (en grabb startade budgivningen i mitt statusfält. Hysteriskt!) eller bara dra lott mellan spännande kandidater? Jag har ingen aning men måste bestämma mig snart... AH, dilemma en massse!
Vet ni nån som skulle uppskatta en helkväll med middag, mingel och efterfest?

Va inne när man kan va ute

Äh, man kan ju inte häcka inomhus hela dagen. Speciellt inte som solen visade sig existera... Vi drog ut till Djurgården för en rundtur bland båtarna. En bio och fika senare och det hade blivit en riktigt rolig kväll. Speciellt som man försöker bräcka varandra i de knäppaste historierna och vem som har flest ärr... Haha, det är sommar och det är helt ok att vara smått galen! Mer sommar till folket, helt enkelt!

När söndagen kom var jag segare än gammalt tuggummi på solvarm asfalt. Jag ville inget hellre än att halvligga i soffan, dricka thé och måla naglarna. Kanske även i sällskap med några avsnitt av Sex and the city. Tja, varför inte resonerade jag. Och så fick det bli! Var dock smått förvirrad och blandade ihop nagelbandsolja och underlack. Men efter den fadäsen gick det som smort!

När jag ändå var i skönhetsfasen passade jag på att uppdatera mitt Mary Kay-föråd. Eye make up remover, fuktkräm, mineralfoundation, mascara och en specialkräm för elaka plitor som kommer när man som minst vill ha dem. Nu ska jag chocka tillbaka huden till den strålande variant jag hade för något år sedan!

Grymmaste fightern i stan

I början av min Sats-karriär var jag ett hängivet fan av gruppträningar. En av mina favoriter var BodyCombat, en mix av olika kampsporter. När jag började jobba i Uppsala för ett år sedan (OMG. Redan!!!) krockade tiderna med varandra. De allra flesta Combatsen satte i gång när jag knappt ens hade hunnit till Stockholm. Andra höll rum på center utanför min cykelsfär and so on. Dessutom växte kärleken för styrketräning och löpning och tog mer tid i anspråk. Vad jag vill säga; det har inte blivit någon Combat på ett oändligt bra tag.

Puh... jobbigt värre att fightas i luften.

Därför blev jag riktigt glad när jag igår såg att det fortfarande fanns platser kvar till kvällens klass. Glad i hågen begav jag mig till Sats Hötorget. Jag har tränat för instruktören tidigare, en otroligt inspirerande tjej - precis vad man behöver en regntung torsdagskväll.
Det blev mängder med sparkar, slag och en rejäl dos av studsande. Slog hårt och använde hela kroppen, kände mig som den grymmaste fightern i stan. Pulsen rusade, musiken pulserade och jag blev heeelt slut. Riktigt roligt träning och jag kommer försöka få in fler pass i höst!

Oraklet i Delphi

Eller helt vanliga smartskallar: Jag har ett dilemma. På lördag ska jag enligt Tjejklassikerns obändiga regler simma i Vansbro. Förutom att vädret är urkasst ser jag inga större problem med det. Kruxet ligger ett par månader längre fram i tiden. Närmare bestämt den 27 september. Ni som kan er löparkalender vet att det är då Lidingöloppet äger rum. Samma helg är det bok-och bibliotekmässa i Göteborg. Jag kunde inte springa loppet förra året då jag var där. Samma visa i år igen. Jag är stationerad på plats i Götet. Ska intervjua folk, ta reda på de bästa boknyheterna och vimla runt. Det finns inte ens i min brors bästa kompis kusins fantasi att jag kan sjappa till Stockholm en dag tidigare.

Till mitt dilemma:
Ska jag ta mig omaket och åka till Vansbro, simma tjugo minuter för att kuska hem igen. Allt detta när jag inte kan slutföra projektet med (en mästerlig tid på) Lidingöloppet? Kan det vara tillåtet att hoppa av så här mitt i utmaningen?

Droppspårar idag

Det regnar i dag. Dagens sanning, n´est pas? Eftersom jag ännu inte införskaffat några regnbyxor fick jag cykla som jag var. Hade en vag förhoppning om att det skulle kunna lugna ner sig längs vägen.
Knappast.
Det kom bara mer och mer ju närmare Uppsala tåget kom. Framme vid stationen spanade jag ut bland alla bilar, cyklar och regnvåta pendlare. Hade ingen som helst lust att kasta mig ut bland dem. Men nöden har ingen lag, eller rättade sagt; det är bättre att cykla i ösregn än att promenixa i det.

Jackan skyddade överkroppen. Värre var det med resten av mig...

När det återstod ungefär halva sträckan önskade jag mig bort. Allra helst till en plats med sol och palmer och kall dricka. Det skulle även kunna fungera med en skön soffa, mjuk filt och en bra film. Ja, i stort sett allt verkade mer lockande än att vara utomhus i en av sommarens värsta skurar. Det är ingen överdrift att jag såg ut som en blöt katt när jag kom inomhus. En blöt katt som lämnade droppspår bakom sig.

I de här träningsbyxorna har diverse rekord slagits! Kanske skriver jag mästertexter i dem på jobbet?

Jag hade inga som helst planer på att dra på mig någon otäck förkylning. Nu vet jag att man inte blir sjuk utav att bli genomsur. Men om (läs; OM) det nu skulle finnas något virus som ligger och skaver tänker jag inte vara den som väcker det till liv. Jag nämnde mest på skämt att jag skulle svida om till träningskläderna. En kollega tyckte det var en strålande idé. Själv tvekade jag. Även om allt är nytvättat passar det sig liksom inte att man hasar runt i trekvartisar och svart skjorta. Men nöden har ingen lag (part two) Jag var verklligen blöt in på bara skinnet och kunde inte gå runt så. Ungefär som Stålmannen svishade jag om till mina superhjältekläder. Nice, ey!