torsdag 23 juli 2009

I´m from Barcelona

Vi har just kommit in på hotellrummet efter en lååååång dag i Barcelona. Som vanligt när man är utomlands är första dagen helt virrig. Man har knappt koll på höger och vänster, allt är annorlunda och försöker förstå så mycket av språket som man kan.

Vi tar det från början.
Städerskan knackade på dörren klockan 08.59. Lite grumpig tyckte jag att det inte borde vara tillåtet att komma i svinottan. Det var omöjligt att somna om och jag bestämde mig för att traska upp. På våning minus ett finns en spa-avdelning samt ett litet, litet gym. Why not, filurade jag och fick med Sam. Efter tjugo minuters rodd och lika måna minuter axel och magträning kände jag mig glad och nöjd. Upp, dusch, fix och i väg. Utanför slog värmen emot; 36 grader. I skuggan. Och jag njöt ordentligt. Speciellt när jag fick veta att det är regn hemma. (Muhahaaa)

Sam vid Plaza de Catalonya. En fantastisk fontän som svalkade fötterna!

Promenix längs Las Ramblas, kik i buiker och alla reor samt glass och fruktdrinkar. Jag har upptäckt en ny favorit; Desigoal. Hittade en kalasfin klänning till tokbra pris! Samt en kjol till perfekt pris och perfekt längd... Sweet! Fick dock en hel del ångest av att inte veta vad jag skulle shoppa och vad jag skulle låta bli... Stackars sam som fick lyssna på mina utläggningar och förklaringar till diverse plagg!

Vi traskade vidare längs gator och torg och katedraler och kyrkor. Hela huvudet är fullt av intryck och fötterna ömma av alla steg. (Attans att jag inte tog med mig stegräknaren) En lång sväng i hamnen och titt på alla stooooora båtar. Jisses, är det verkligen privatpersoner som äger de där vidundren? (bilder kommer imorgon när jag sticker dit igen)(och plockar fram kameran)

I love soldes... Jag älskar rea. T-shirtar från Desigoal. Kan man bli annat än glad?

Efter många timmar i stan kändes det som en bra idé att gå ett varv i katedralen i de gotiska kvarteren. Men när jag tar några steg emot ingången kommer en vakt älgandes. Han ser inte överdrivet munter ut och nickar mot en skylt. Jag förstår nada. Är det inträde, är det stängt eller kanske fullproppat av lika delar japaner, tyskar som amerikanare? Nope... Mina kläder! Kjolar skulle gå över knäna och tröjor täcka axlarna. Hopp. Fick vänta i porten. För att trösta mig (eller nåt i den stilen) hittade vi Starbucks. Salig av ren och skär lycka skuttade jag in, ställde mig i kön och väntade snällt tjugo minuter... Alldeles för lång tid tyckte Sam, speciellt som de bakom fick sina kaffemuggar före mig. Som tröst fick jag en chokladbit.

Iscoffé och choklad passade kalas i värmen!

På väg tillbaka till hotellet gick vi via Las Ramblan. Fullt med folk och artister. Coolt med en kulle som fick ett glasklot att sväva! Mitt bland allt muckade några engelsmän gräl med en kille från mellanösters. Höga skrik och svingande nävar, ouch. Vi drog innan något hann hända... Waaaa lixom. Höll hårt i väskan hela vägen hem. Och nu är jag äntligen i sängen och längtar efter att få sova!

Inga kommentarer: