slit och svett och mjölksyra

Arbetsdag i Stockholm betyder att man kan knalla runt i shorts och t-shirt. I alla fall under tiden man befinner sig inom hemmets väggar. När klockan närmade sig åka-i-väg-och-göra-intervju hade jag fortfarande lite pill kvar på artikeln. Plötsligt hade jag bara åtta minuter på mig att byta om, mejka mig och packa väskan. Vimsade runt, slog benet i soffan, snubblade till på mattan och höll på att tappa lilla Acer i golvet.

Någon minut försenad sen for jag i väg på Lila Faran. På centralen fastnade jag bakom en man med alldeles för stor väska på ryggen och en alldeles för liten flicka i handen. Var galet otålig och så fort (den evighetslånga) trappan var slut rusade jag mot tåget. Trängde mig igenom dörrarna och hann med. Universums kortaste shorts och planetets fulaste tisha. Jopps, det går utmärkt när man jobbar hemifrån!

Jag kom tilbaka till stan i lagom tid för en spinningklass. Femtiofem minuters slit och svett och illagrinande till technomusik. Tyvärr har jag inte den blekaste aning om puls eller träningseffekt. Hade sönder pulsbältet i lördags, tror jag har berättat om det! (om inte, påminn mig) (en dråplig händelse) (och ganska pinsam)
Any way.
Småskakig i benen njöt jag av att få ställa mig i duschen. Krampkänningar i fötterna och en svidande mjölksyra i benen satt i hela vägen hem. Det här var effektiv, adrenalinhöjande träning när den är som allra bäst!