måndag 16 november 2009
Som jag har längtat!
Det blev knappt någon träning alls förra veckan. Käraste mor var här och jag hade inte hjärta till att sticka iväg ytterligare efter jobbet. Dessutom har jobbet klängt sig fast vid ryggen och har krävt min fulla uppmärksamhet. Ahhh... jag vet ju exakt hur jag reagerar på flera dagars träningsuppehåll. Blir irriterad, rastlös och till slut går det så långt att jag kastar mig ner på golvet och gör armhävningar.
Därför blev jag så glad när snygga Jane föreslog en träningsdejt imorse. Och det blev träning när den är som allra, allra bäst! Tessan på instruktörscykeln (som jag har längtat!) och Jane bredvid som peppar och ser till att jag sitter rätt. Jopps, hon petar på mig med jämna mellanrum. (Hmm, det är nog så att axlarna inte ska peka högre upp än öronen) Det blev 55 minuter av rundtramp och flåsig andning. Det MÄRKS att jag inte har spinnat på en halv evighet. Hoppas att det blir ändring på det snart så att jag i alla fall kan ha en morgonspinning i veckan. Håll en tumme, är ni snälla!
Därför blev jag så glad när snygga Jane föreslog en träningsdejt imorse. Och det blev träning när den är som allra, allra bäst! Tessan på instruktörscykeln (som jag har längtat!) och Jane bredvid som peppar och ser till att jag sitter rätt. Jopps, hon petar på mig med jämna mellanrum. (Hmm, det är nog så att axlarna inte ska peka högre upp än öronen) Det blev 55 minuter av rundtramp och flåsig andning. Det MÄRKS att jag inte har spinnat på en halv evighet. Hoppas att det blir ändring på det snart så att jag i alla fall kan ha en morgonspinning i veckan. Håll en tumme, är ni snälla!
fredag 13 november 2009
...vad man så enkelt med lakrits kan göra...
Ungefär två timmar efter lunchen faller jag alltid in i nån slags koma. Ögonen blir tyngdlyftstunga och inspirationen att göra något som helst vettigt seglar bort i fjärran. På frågan om någon hade något som kunde pigga upp tillvaron, hojtade Emelie till."Jag har lakrits, vill du ha?" frågade hon och den gravida kvinnan for iväg.
Tur som en tok; Renée Voltaires lakrits (med fibrer) fanns i hennes väska! Tack, tack svarade jag och moffade åt mig några bitar. Se där, blodsockret höjdes ett par enheter och jag blev go och glad igen.
Snart...
Just nu har jag nåt så vansinnigt mycket att göra! Jobbet tar all min tid. Dessutom har käraste mor varit här under en vecka, det ger inte heller tid för att tota ihop vettiga inlägg. Men snart, snart kommer det lite mer matnyttigt på bloggen. Just wait.
Lots of love
Lots of love
tisdag 10 november 2009
När mor är här vankas hembakt

Käraste mor är här några dagar. Det innebär hembakat bröd och kaffe ur små koppar, ostkaka med (hemmakokt) jordgubbsylt och vetelängd- hoptossad och förbättrad genom alla år som mamma har bakat loss åt oss syskon hemma.Tja. Jag klagar inte! Det är faktiskt väldigt skönt att höra att fikat är klart och att frukosten står framme. Jag menar, det är sånt som jag annars får fixa helt och hållet själv. Men under ett par dagar får jag leka bortklemad- and I like it :)
Helt bakis
I´m back.
and I´m alive.
Dock är jag drabbad av kraftig gospel hangover. Det blir lätt så när man är på konsert med en av världens absolut bästa gospelstjärnor. Faktum är att jag ganska länge hade gått i gospeltankar; från att lyssna på Spotify stort sett dygnet runt till presskonferensen som jag var iinbjuden på runt lunchtid i söndags. Och det hela nådde sin kulmen klockan 20.00 i Globen.
Vad jag tyckte om konserten? Läs min recension här!
and I´m alive.
Dock är jag drabbad av kraftig gospel hangover. Det blir lätt så när man är på konsert med en av världens absolut bästa gospelstjärnor. Faktum är att jag ganska länge hade gått i gospeltankar; från att lyssna på Spotify stort sett dygnet runt till presskonferensen som jag var iinbjuden på runt lunchtid i söndags. Och det hela nådde sin kulmen klockan 20.00 i Globen.
May I introduce Kirk Franklin
(spola fram 50 sekunder...)
(spola fram 50 sekunder...)
Vad jag tyckte om konserten? Läs min recension här!
Etiketter:
jobb,
Kirk Franklin
tisdag 3 november 2009
Morgonluft och morgonben
Tisdagar är springa-före-jobbet-dagar. Jag är aldrig speciellt kaxig när Wake me up light drar igång strax efter halv fem. I dag stängde jag till och med av den och tyckte att jag behövde en timmas extra sömn. Efter tre minuter ångrade jag mig. Tänkte på the big utmaning i juni nästa år och masade mig upp.
Dags för veckans tempopass- 9,2 km.
Smått seg i benen kutade jag i väg, såg hur det blåste i träden men kände tack å lov inte så mycket av det. Jag var tung i benen hela rundan och känslan ville inte riktigt släppa. Vid sådana här tillfällen då jag får slita lite extra, brukar jag tänka att det är då träningen gör som mest nytta. Det är då hjärtat, lungorna och tekniken får kämpa och det är då fina resultat kommer. Alltså, det gör inte så mycket att det är tungt ibland. Nästa gång går det enklare, under tiden har man kommit ytterligare en bit närmre målet.
Dags för veckans tempopass- 9,2 km.
Smått seg i benen kutade jag i väg, såg hur det blåste i träden men kände tack å lov inte så mycket av det. Jag var tung i benen hela rundan och känslan ville inte riktigt släppa. Vid sådana här tillfällen då jag får slita lite extra, brukar jag tänka att det är då träningen gör som mest nytta. Det är då hjärtat, lungorna och tekniken får kämpa och det är då fina resultat kommer. Alltså, det gör inte så mycket att det är tungt ibland. Nästa gång går det enklare, under tiden har man kommit ytterligare en bit närmre målet.
måndag 2 november 2009


Det är november.Vad passar bättre än örtte med äpple och tranbär.
Det skulle i sådana fall vara fårskinnstofflor och en ullig kofta. Men sådana saker finns inte att få tag i här just nu. Och kan man inte få värme utifrån, får det komma inifrån en termosmugg.
Etiketter:
personligt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

