fredag 8 november 2013

Hej då tortillas, hej fejktortillas!

Jag slutade för ett tag sedan helt med att äta bröd. Egentligen tror jag inte ett dugg på att helt slopa vissa livsmedel ur sin kost. Min devis är att man kan äta allt men inte alltid. Men när det kommer till bröd har jag under lång tid knappt ens tittat åt en limpa. När jag väl äter får jag alltid grymt ont i magen. Ni vet, så ont att jag börjar att googla på "symptom blindtarmsinflammation". Det tog ett tag innan jag faktiskt fattade att det var den där (supergoda) mackan som gör att jag kallsvettas och gungar fram och tillbaka som ett rumänskt barnhemsbarn från 80-talet.

Vid ojämna mellanrum blir jag ändå maniskt sugen på en helt vanlig äggmacka med kaviar. Men jag tycker liksom inte att det är värt plågan som den där korta njutningen innebär. Jag har ingen som helst lust att testa glutenfria produkter då innehållsförteckningen är tjockare än Bibeln. I går kväll efter träningen längtade jag igen efter att få sätta tänderna i något brödaktigt. Google-kunnig som jag är letade jag fram ett recept, modifierade det och skapade en framtida klassiker i det peterssonska-forsgrenska hemmet.

Min fejtortilla är fylld av ägg, kaviar, en skivad potatis och sallad. 

Är ni beredda?
Här kommer receptet för antingen 4 normalstora "tortillas"-liknande skapelser, eller 2 groteskt stora.

-5 ägg
-Nästan 200 gram smaksatt färskost. /(Jag gillar gräslök bäst. Men om ni gillar typ lök och curry går det också bra)
-Nästan 1 dl fiberhusk.
Vispa äggen pösigt. Blanda i färskosten och husken, vispa nån minut. Låt stå i 10 minuter och knåda därefter degen lite lätt. Kavla ut i lagom stora rundlar. De ska vara supertunna; tänk mitt i mellan äppelstrudel och vanliga tunnbröd. Grädda i ugnen i cirkus tio minuter i 150 graders värme.

Receptet funkar även utmärkt att göra fejkspaghetti och fejklasagne av. Kavla i sådana fall i fyrkanter och efter att pastan har svalnat, skär i lämpliga remsor eller plattor.
Hur gott som helst, späckfylld av proteiner och lämnar min stackars mage alldeles oberörd. Win-win på den!

2 kommentarer:

JoHo sa...

Så härligt att du har börjat blogga igen! :)

Och vilket trevligt recept, jag måste prova!!

Ruth sa...

visst är det, johanna! :)
Jaaa, testa receptet och återkom hur du tyckte att det var!