I dag runt halv tre kände jag mig plötsligt rastlös. Visserligen fanns det mängder med saker att pyssla med på hemmafronten. Men jag kände liksom inte för att vika tvättberget i soffan... I stället drog jag på mig träningskläderna och smet iväg till gymmet. Fem minuter senare var jag på plats och kickade av mig skorna. (Vilken skillnad det är ändå. När jag bodde på Kungsholmen tog det minst trettio minuter att komma till gymmet. Här i Uppsala tar det fyra minuter på hojjen. Big like!)
Där visade det sig att Sats hade öppet hus med halvtimmeslånga diverse specialare i gruppsalarna. Varför inte, tänkte jag och tyckte att det vore en god plan att gå min första Body combat-klass på ungefär evigheters evighet.
Det var skoj, även det för min del fattades en del i teknikerna. Däremot var instruktörerna var lysande och jag kom på mig själv att gilla musiken. Det var helt enkelt en perfekt miljö att spöa upp folk på låtsas ;)
 |
| Ruthiga fötter och en Maxim. Fint förenade i bubblor. |
Direkt efteråt dundrade dansmänniskorna in. Ni vet sådana som kan skaka på axlarna och spritta med knäskålarna samtidigt. Och de vill även att vi stackars deltagare ska göra detsamma.
Alltså.
Jag kan inte ens under pistolhot svischa med "det Gud har gett mig". Först funderade jag på att smita ut för att göra några marklyft i stället. Men tänkte om och slog fast att det här är nog bra för något. Inte minst för min ödmjukhet inför det jag inte klarar av.
Tur att klassen bara var 30 minuter. Och tur att specialarna avslutades med ett Body Balance-pass. Visst är jag stel och kan knappast göra det så snyggt som yogisarna. Men ändå.Jag gör det på mitt sätt och efter mina förutsättningar.
Väl hemma spolade jag upp en bad och sörplade i mig Maxim recovery som jag fick på Sats. Att jag därefter somnade till och vaknade först när vattnet var kallt är en annan historia. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar