Tre träningar på en dag gör en Ruth glad

Ojojoj. vilken grym träningskväll det har varit. Eller rättade sagt, det började redan runt lunchtid. Strax före halv ett slängde jag ryggsäcken över axeln och kånkade ner till jobbgymmet. Den här gången syntes inte den ilskna tanten till, och lika glad var jag för det...

Vi började med en snabb uppvärmning och fortsatte med knäböj. Det visade sig att uppvärmningen var aningen för hastigt avklarad, i alla fall för min del. Jag höll inte cooren, hamnade i nedersta läget med en putande mage och det knäppte till i ländryggen. Jag försökte med en böj till men gav upp. Det är inte värt att knäcka ytterligare en disk för att jag är dum och fortsätter trots att det gör ont. I stället gjorde jag alternativa övningar där ryggen skonades. Till min förtjusning gick det alldeles bra! Ytterligare ett par benövningar och bänk- hantelpressar senare var jag alldeles glad och dessustom klar.

Direkt efter jobbet kastade jag mig i väg på Blåa faran och tog mig över istäckta gator till Sats. (Det här med minusgrader som blir plusgrader och sedan minusgrader igen är inte alls nyttigt för den allmänna hälsan. I alla fall inte om man skulle få för sig att drutta omkull)
Där väntade 20 minuters jogg på löpbandet och därefter årets första zumbaklass. Nu har jag ju inte sysslat med något som ens liknar zumba på åtminstone ett halvår. Det gick väl... hmmm... så där. Det är ju apsvårt att få kroppen att göra som hjärnan vill! I bland tror jag att jag blev placerad i en gipsvagga från nyföddhetsålder till jag åtminstone var 13. HUR är det möjligt att vara så vansinnigt stel som jag är?! (Tack för det, de Peterssonska generna) Tur är att jag varken blev utkastad eller utskrattad av fenomenala Flis, som höll i passet. Hon säger att det liksom inte gör något att man ser ut som en blandning av Charlie Chaplin, Clownen Manne och Godzilla. Fast. Jag vet inte... Det är väl bra mycket coolare om man mest härmar Bioncé.

Trots att inga pekande fingrar delades ut, vinkade jag hej då när de var en kvart kvar av träningstiden. Jag hade ju andra saker på gång; asthangayoga. I går bestämde jag mig i grevens tid att hoppa på en 11-veckorskurs i Uppsala. Det var samma fröken som jag hade under introduktionen och det kändes alldeles hemtamt. Den här gången gjorde vi inga nymodigheter utan nöjde oss med solhälsning A och B. Det visade sig duga riktigt bra för mig. Ryggen sträcktes ut och jag blev väl ett par milimeter längre av allt dragande i kroppen. Bra där!

Och nu har jag precis fått i mig en tallrik yoghurt med hemmagjort hallonsylt och pumpakärnor. Jag vet att det nog borde finnas någon mer mataktigt på tallriken. Men... äh... Det får bli i morgon. Då står ju bara två träningspass på schemat!