tisdag 18 augusti 2009

Varför jag inte har någon sluttid för Midnattsloppet

Jag hade i alla fall en grön tröja för att matcha löparnas...

Let me tell ya.
Det har inte blivit överdrivet mycket träning i sommar, inte som vanligt. Dels har jag inte haft tillgång till gym (hello Öländska landsbygden...) och dels att jag ville ta en paus. När jag satte i gång igen var jag inte förvånad över att flåset var kasst. Men jag var inte beredd på att det skulle vara så mycket jobbigare.
Under en runda i somras blev jag totalt slut. Jag hade förstått det om jag varit 1) totalt sömnbristad 2) sprungit i motvind 3) haft på mig stövlar med betong i. Men kunde inte kryssa i någon av rutorna och tänkte att jag helt enkelt hade förlorat allt vad juste flås heter.
Jag klagade inför syster och hon tog en titt på mig. Kollade i ögonen och konstaterade att jag såg ganska blek ut och tyckte att jag borde kolla HB´t. So I did. Det hamnade på 98. Med järntabletter innanför västen känns det betydligt bättre och jag ska kolla upp om någon vecka igen.

Alltså. Det var därför jag inte sprang något Midnattslopp i år. Jag hade aldrig orkat runt- och om jag hade gjort det skulle det gått så fruktansvärt långsamt att jag hellre hade gett bort min Gucciväska än att låta tiden bevaras till eftervärlden.
Men...
Jag hade gott sällskap av Pernilla när vi hejade på löparna under regntyngda skyar. Vi upptäckte ryggen på Tessan och uppmanade trötta löpare att höja blicken och fokusera på målet. Vi såg Malin Ewerlöf och Isabella Svensson. Tjoade lite extra på de som såg bekanta ut och applåderade i kapp med resten av folket. I slutet när startgrupperna började ta slut sökte vi oss till ett litet mysigt café. Tog varsinn kaffe och såg hur vattnet stänkte runt fötterna på de sista löparna.

Pernilla med sin kaffekopp och blicken vänd mot gatan.

4 kommentarer:

Löpning & Livet sa...

Det där med järnbrist verkar vara en trend i bloggvärden..

Tråkigt att du inte kunde vara med!

Felicitas sa...

Ta hand om dig vännen!! Kram!

Ruth sa...

andréa: Ja, det verkar smitta... Jag får ta igen det på tjejmilen i stället.

Felicitas: I´m doin my best. kram!

Johanna sa...

Usch då, lågt järnvärde "bara sådär" :S Men hoppas att extratillskott och lite vila får dig på rätt spår igen!