Hepp

hej hallå kompisar! Har ni saknat mig? (såklart) (hoppas jag i alla fall)
Det är liksom fullt upp när man börjar på nytt jobb. Alla dessa namn att lära sig, nya arbetsuppgifter, hitta snabbaste vägen till kontoret and so on. Och sen det här med att återigen vänja mig vid att pendla.

En av de stående aktiviteterna på jobbet är lunchbänken. En dag i veckan knatar alla som vill till det legendariska Delta Gym och kör en timmas träning. Man måste inte bänka, det går lika bra att göra chins eller att ge benen en omgång. Igår gick vi dit igen. Och. Alltså. Jag blir ju starstruck av att bara vara där. Det är ju Delta vi pratar om! Gymmet som har fostrat hur många talanger och byggare som helst. Visst ser det ut som ett riktigt hardcore-ställe: ruffa väggar, sunkig heltäckningsmatta, fastskruvade bänkar och hantlar i ungefär samma vikt som en nyfödd elefantunge. Me like!

Jag satsade på ett säkert kort; axlar. Hantelpressar, lyft åt sidan, lite baksida och avslutade med (hepp hepp) ett par tricepsövningar. Det syns att jag kört just axlar en stund. De har blivit ett par millimeter bredare och börjar liksom forma till sig. Sweet!
Annars går jag runt och har det liksom bra. Jag gillar att producera texter på riktigt regelbunden basis igen. Jag gillar att komma till ett skrivbord som är mitt, ha kollegor som är trevliga och att trivas bra. Gymgrossisten är ett toppenställe.

Ni ser va, Deltas stretchrum!!