Jag har plockat upp en gammal träningsrutin; att träna på
morgonen. I den här bloggens gryning klarade jag alltid av dagens träningspass
innan klockan hade slagit 0800. Nu när jag har börjat pendla igen, blir
kvällarna märkligt korta. Jag brukar hamna i Uppsala runt halv sju-sju. Tre
kvällar av fem är det något capoeira-aktigt . Resten går jag till
gymmet. Hux flux har klockan blivit halv nio och middagen är inte ens
färdiglagad… Och vi ska inte ens prata om att få kvalitetstid med Lisan och avklara
andra samtalsämnen än att fråga hur dagen varit.
Att leva sådär funkar i nån månad, men går inte i längden. Så. Nu har jag förlagt gymträningen till 06.30. I dag var första gången och det gick hur bra som helst. Visst fanns gruset i ögonen de första minuterna och huvudet hände inte riktigt med. (Är ju inte van att ägna mig åt särskilt koncentrationskrävande övningar vid den tiden på dygnet) Men oh så fint det kändes. Speciellt efteråt när energin faktiskt peakar. O maj Gad. Det här ser ut att bli riktigt bra, kompisar!
Att leva sådär funkar i nån månad, men går inte i längden. Så. Nu har jag förlagt gymträningen till 06.30. I dag var första gången och det gick hur bra som helst. Visst fanns gruset i ögonen de första minuterna och huvudet hände inte riktigt med. (Är ju inte van att ägna mig åt särskilt koncentrationskrävande övningar vid den tiden på dygnet) Men oh så fint det kändes. Speciellt efteråt när energin faktiskt peakar. O maj Gad. Det här ser ut att bli riktigt bra, kompisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar