Allt är stilla

Kalla minusgrader har draperat grenarna.

Det ligger ett tjockt lager frost ute. För ett halvår sedan skulle hur många småfåglar som helst ha underhållit i träden. Nu är det bara tyst. Och kallt. På ett sätt ger det en stilla trygghet när ljuden liksom stannar av. Inget låter, inget stör. Bara mina steg, andetag och tankar. Jag spatserar i mina gråa mjukisbrallor utan att för den delen behöver att skämmas. Vem ska se mig? Minusgraderna biter i kroppen och jag har medvetet klätt mig aningen för lätt. Jag vill på riktigt känna hur dagen börjar, hur livet pulserar och att allt är här och nu. Inte på måndag, inte i mitten av december eller i början av januari. Just nu lever jag här- den sista november 2013. Jag gillar det.

I parken galopperar ett litet russ. Nästan så att jag vill vira en halsduk runt halsen på den.