måndag 28 oktober 2013

Vilodagsträning


Egentligen hade jag tänkt att ta det lugnt i dag. Jag menar, tränade trots allt en halv dag i går. Men när min kompis Jos hörde av sig och undrade om jag ville till gymmet, då gick det inte att säga nej. Dryga halvtimmen senare var vi på plats och bestämde oss för att köra rygg och axlar. Det blev klassiska övningar som latsdrag, sittande rodd, chins med hjälpvikt, militärpress och hantellyft åt sidan. Med mera.

Jag försöker att inte tänka på hur bra iform jag var för ett par år sedan. Då- back in the good days- klarade jag utan tvekan av 65 kg i breda latsdrag och minst lika mycket i rodden. Nu bemästrar jag 40 kg... Det är så att jag ibland vill gråta. Det märks alltför tydligt att jag låtit sambolivet ta över mina lediga timmar. Inte för att det är dåligt. Oh nej. I love it! Men jag borde ha masat mig iväg till gymmet på regelbunden basis istället för att ha myst på hemmafronten.

Men nu vet jag att kroppen har muskelminne. Med andra ord borde det inte ta så hemskt många månader innan jag är uppe och nosar på mina forna vikter. Men visst är det hemskt trist att jag blivit så... ja... förtappad. Får helt enkelt ta det som lärdom i livet att inte ge upp saker som jag tidigare kämpat hårt för att uppnå.


När jag kom hem kände jag inte riktigt för att omedelbart duscha... Jag vet. Det är helt förkastligt! Men finular på att det är bättre att varva ner ett litet tag först. Ta det lugnt, låta träningen sjunka in och kroppen vila. Bredde ut min gamla trogna morgonrock, lade mig och bläddrade i DN:s magasin Världen. (Där det förövrigt stod en himlars intressant artikel om Amish-folket. Läs, mina vänner, läs.)

2 kommentarer:

Elin B sa...

Låter ju som du är en god bit på vägen, jag har inte riktigt hunnit träna så mkt som jag vill den senaste tiden och prioriterat yoga och pilates. Så när det var dags för body pump idag fick jag köra biceps med 3kg på stången, dvs 1/3 av det jag klarade innan sommaren. Typ ingenting!
Härifrån kan det bara bli bättre, eller hur? :)

Ruth sa...

Ja, men där har du rätt Elin. Ett steg i taget, hur segt det än kan vara. Och ju mer man kämpar, desto större blir resultaten. Håll mig uppdaterad om din träning :)