Hur sjutton blev det tisdag? Och vart tog allsindar helgen vägen? (När jag ändå filosoferar; Varför har nätterna inga namn, var slutar himlen och känner vindarna molnen?)
Minns att jag under lördagen försökte sova så länge det gick med en kinkig nacke. Frukost med allt sånt som man vill ha. Plus en stor kopp kaffe så god att jag nästan vill falla på knä och tillbe.
På något sätt måste jag och Lisan tagit oss till Estockholmo för på söndagen var vi en sväng i S:ta Clara kyrka. Stor kyrka, nästan fullsatt och en man bredvid mig som halsade alkoholhaltig dryck ur gymvattenflaska.
Vi begav oss efter dryga timmen och promenerade genom halva stan och gick ännu längre på jakt efter ett café som inte var sprängfyllt. Därefter trillade vi hemåt igen. Under dagarna var jag stalinistisk noggrann med nackövningarna. Varannan timma på lördagen, var tredje på söndagen. Det gjorde ont men inget ont som inte har något gott med sig- jag ska ju bli bra!
Även om helgen är suddig är jag alldeles säker på att den var hur bra som helst. Och om jag inte missminner mig doftar golven såpa och blommornas vissna blad är puts väck. Bra. Fint. Utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar