Hejsan hallåååå!

Vänner.
Det var ett tag sedan.
Typ.
Men om man tänker efter - för lite över 2000 år sedan sa Jesus att han snart skulle komma tillbaka. Har han gjort det kanske? (Precis) Låt oss helt enkelt konstatera att tid är relativt.


Nog om tjat om frånvaro och låt oss koncentrera oss på närvaro. För visst har jag levt om sedan vi hördes sist. Och nog är det så att jag har saknat det här med att blogga och det här med att få era synpunkter på både det ena och det andra. Men låtom mig uppdateren eder. (som man uttryckte sig för ett drygt sekel sedan)


Träningen har gått bra. Eller... Jo, vi säger det. Träningen har gått bra. Jag fortsätter på capoeiran och känner mig fortfarande som värsta nybörjaren. I somras hade vi roda* i Uppsala varje tisdag och torsdag. Jag lärde mig massor och det var hur skoj som helst. Det blev styrketräning men de få löppass som blev av slutade i tårar. Mitt himla knä gör fortfarande löjligt ont och jag funderar på att transplantera dit ett nytt, helt och oanvänt.

Jag redde mig bäst själv med oändligt många skruvningar och lagningar på blåa faran (aka den blåa skrutt jag far runt med i Uppsala) och gosade med liten Easter (vars pyttenytte-ansikte är blurrat) Hängde med familjen tre dagar och partajade runt i Portugal på träningsläger en vecka.


Och nu är det höst igen. Kallt, eländigt och allt sånt. Men vad gör det när det finns varma gym, varma hjärtan och fina vänner.


Se så.
Vad väntar ni på.
Ska ni inte säga hej-vi-har-saknat-dig?