Andfådd, sa Bull.

I vanlig tisdagsordning var det naturligtvis capoeira ikväll. För att jag ska missa en träning krävs händelser värdiga en TT-flash.

Så.
Därför dök jag upp med andan i halsen tre minuter innan uppställning, bytte om i Stålmannenfart och snodde upp (det nästan för långa) håret i nåt som mest påminner om en knut.

Efter uppvärmning, stretch (ajjj) och diverse roliga styrkeövningar började träningen på rejält allvar. Några hjulningar fram och tillbaka med olika hastighet i allt från kvarhjulsstora till små hasselnötter. Och sen började det riktigt, riktigt roliga- sparkarna.

Noll doser kvar av astmamedicinen är inget att rekommendera innan träning...

Jag är i grund och botten en vän och mild person. Men när det kommer till sparkar finns det inga hämningar. Jag vill få till hårda, precisa och snabba kickar. Ungefär som om någon ställt sig före mig i kaffekön på morgonen och är jobbigt långsam med att trycka på knapparna.
Då hajjar ni.
Inte för att jag är speciellt bra på att få dem så som jag vill... Men då finns det ju saker att utveckla. Haha.

Hjulningar inleder alltid rodan.

En och en halv timma senare var jag tokstinn på adrenalin. Drog på mjukisarna (Ouch, syster yster skulle väst skämmes) och trampade i väg mot stationen. Dryga tre kilometer kvar till la stazione hade jag sju minuter på mig... Galet. cyklade som en smärre tour-de-france och hann med tåget i sista sekunden. Andfådd, sa Bull.

Och när jag kom hem möttes jag av en halvöppen frys och började skopa is... Nån som vill leka snöbollskrig? Jag har material till flera stycken!

Se upp i backen, tusen hål i nacken!