Jag tyar icke mera

Jag gör en paus i jobbskrivandet och slänger ut ett öga genom fönstret. Ni vet, för att få inspiration och fundera en stund på vad som finns borta vid skogsbrynet. Så ser jag att det snöar. Igen. Alltså, det är inte ok. Jag upprepar; det är inte ok.

Den här vintern har varit lika lång, seg och kall som en Starwarsfilm. Och precis när man (läs; jag) har fått en glimt av sol och vår- då blir man (läs; jag) solochvårad. Snön trillar ner och tar över världen igen.

Vintern är lika enveten som Kaddafi som kämpar emot all vett och sans nere i Libyen. Och jag förlorar för en stund allt vad livsmod och glädje heter. Det här är inte roligt och jag vill inte vara med längre. Det är för sjutton mitten av mars. Det SKA vara snödroppar vid varenda husknut. Inte drivor med snö.

Så.
Var går vi från det här? Jag vill inte se ut som om jag har köpt något på Tradera som inte motsvarar beskrivningen. Vill ju bara vara glad. Typ. Och under tiden jag muttrar"Jag tyar icke mera, Karl-Oskar" tänker jag tillbaka till den där sommaren när jag var till sjöss mest hela tiden och satt allt som oftast i peket och solade.

Ahhh....