Nämen, spring inte!

Jag är barnsligt förtjust i mitt yrke. Men alla medaljer har en ruggig baksida. I mitt jobb heter den enkäter. De har förvisso högt läsvärde (visst läser du dem det första du gör om sådana finns på ett uppslag?) Men de samtidigt vansinnigt trilska att få till. Bara för att ge er ett exempel; ska man ha med fyra personer frågas i snitt 14. Freakin fjorton! (ok, ryter kanske i överkant, men det är ganska frustrerande. Sanna mina ord.)

Jag är världens snällaste med universums enklaste fråga, pliiiiis svara!

Alltså.
I dag var jag ute på uppdrag med kameran på axeln och blocket i handen. Jag hade på mig min söta mössa, stegade fram till valfritt offer, presenterade mig så snällt jag bara kunde och var noga med att visa mig från min "snälla sida". Men så fort personen fick se andra halvan av fejjan hoppade de tre steg bakåt, slog sig för kinderna, i klassiskt ryskt manér, och utropade "voj, voj, voj".

Nä, spring inte.... Jag har inte böldpest!

Eller så sa de bara att de inte ville svara på frågan. Sak samma. Resultatet blir att jag har tomt i blocket OCH i kameran. Voj, voj, voj. Någon som har lust att berätta vad ni tänker hitta på för något till alla hjärtans dag?