Lovely lördag

Solen, jag har sett solen! Och hör och häpna - under chockerande tio minuter kunde jag traska runt utan vantar. Jag vet, det är så man nästan inte kan tro det. Inte för att jag har några förhoppningar om att våren nalkas. Det är vinter och ska vara vinter. Det är det vi har årstiderna till. Men för någon som längtar sig sönder och samman efter varmare tider kändes det här som att få en salig uppenbarelse.

Isen for förbi i flygnade fläng. Ut i havet med er så det blir vår!

Jag mötte upp M vid Slussen och vi tjattrade oss igenom stan. Hela färden gick längs med vattnet och vi kikade förtsjust på isen som flöt förbi i stora flak. Jag fick ett sånt måste-gå-på-isen-en-stund och tvingade ner stackars M på isen vid Norr mälarstrand. Pretty awsome! :)

Efter hon susat i väg med bussen till jobbet smet jag upp till blodcentralen. I veckan fick jag en lapp i brevlådan där det stod att jag vid förra tappningen (hemskt ord, men det är så de säger!) hade lite lågt HB-värde och skulle komma in för en koll. Blodcentralens ord är min lag. Men efter stick i armen konstaterades att jag fortfarande ligger för lågt; 117 g/l. (Gränsen att få lämna ligger på 125 g/l.) Jag får helt enkelt peta i mig lite mer broccoli eller vart man nu hittar järn någonstans.
Men under tiden njuter jag av att ha fått se en underbar värmande sol. Och det kompenserar vilket lågt Hb som helst.