tisdag 4 januari 2011

Morgonjogg har guld i mun

I går satte jag klockan på halv fem och hoppades att det inte skulle bli för jobbigt att ta mig upp. Men efter usel sömn var det inga problem alls. (Jag läser just nu ”Flickorna från Riyadh” och drömde om en av tjejerna i boken som blivit dumpad av sin fästman. Jag försökte förmå henne att han i alla fall inte var nåt vidare att ha. Allt på flytande arabiska. Helt hysteriskt!)

Från början var tanken att åka till Sats Hötorget. Men då jag inte visste om Hötorget fortfarande kör jul-och nyårstider eller om det är tillbaka i gamla vardagen igen tog jag mig en extra funderare. (Det är ju så dumt att komma dit vid 05.00 och inse att gymmet inte slår upp portarna förrän sju-snåret.)

Nä. Klockan 04.45 är det inte ljust. Men det blir så mörka bilder på vintern, men sprang förbi här och bilden är finare när solen skiner!

Tänkte om och rotade fram mina löparkläder i stället. Senast jag sprang var i Spanien i mitten av november. Där kände jag av dumknäet efter ungefär sju kilometer. Nu smörjde jag med voltaren gel men efter drygt tjugo minuter kom smärtan. Stretchade, gick en sväng och småjoggade. Efter några minuter kändes det igen och jag promenerade. Det blev totalt fem kilometer med jogg och resten i rask promenad. (Även om naprapat-Mats har sagt att det inte är någon fara att springa när det gör ont, vill jag inte göra det.)

Hade jag inte behövt gå skulle kläderna räckt alldeles lagom, men för en promenad- om än snabb- blev det för kallt. Genomkall trillade jag in genom dörren och tog en så lång dusch som jag kunde. Och från att ha varit så genomfrusen att jag varken kände händer eller fötter, är jag nu kokande varm. Haha, vad är det för fel på lagom egentligen? ;)

2 kommentarer:

JoHo sa...

Typiskt att knät krånglar... men RIKTIGT strongt att du gick upp och UT sådags på dygnet :)

Håller tummarna att knät slutar bråka med dig!

Ruth sa...

Ja, folk säger det. Tur att jag är morgonpigg! :)

Tack för tummarna, det behövs.