För det första är jag mycket besviken. Bonden- som tidigare år alltid haft små kalvar i ladugården- har släppt ut dem på grönbete. En hel månad tidigare än han brukar! Det innebär med andra ord att jag inte haft en chans att klia dem på mulen. Förgrymmat.
Sjöaster vid strandkanten. Omgiven av strandtång och kalksten.
Jag njuter för fulla muggar av strålande sommarsol. Dagarna rusar väl inte riktigt förbi, men timmarna raskar på. Och ett par äventyr har det blivit. Som i går kväll när jag och pappa satte näten. Vi rodde ut några hundra meter, försökte luska ut var fiskarna kunde tänka befinna sig under natten och lade i åtta nät. I morse väckte han mig vid 03.45 och dimman var pappersvit och tjock. Vattnet låg stilla och det enda som hördes var sjöfåglarnas gälla skrik. Årorna klyvde vattenytan med tysta plums och efter ett tag klonkade den orangea bojen i skrovet. Nät efter nät drogs i båten. Dessvärre utan så värst mycket fisk.... Sju flundror landade vi på totalt.
Vid förra fisketuren trasslade en lax på 5 kg in sig i nätet. Wiiiii!
(Alltså. Fisket i Östersjön är utrotningshotat. För 20 år sedan innebar en fiskefärd ett hundratal flundror, runt 20 torskar och åtminstone 2 laxar.)
Medan pappa börjdade jobbet med att rensa näten och fiskarna cyklade jag hem. Prick två timmar efter vi satt oss i bilen, låg jag i sängen igen. Och sov fantastiskt gott tills pappa klev innanför dörren runt halv elva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar