Redan innan frukost spratt det i benen. Jag längtade mig tokig efter att få pressa, kämpa och att inte orka en enda mer repetition. Så fort förmiddagskaffet var urdrucket kastade jag mig upp på pappas cykel och trampade iväg två km (i bitande motvind)(eftersom det alltid blåser på ön) Bytte om snabbt och eftersom jag var ensam i gymmet kunde jag välja och vraka mellan radiokanalerna. (that we like!)
Funkar bra att träna med Alvaret som utsikt genom fönstret!
Raskt valde jag ett helkroppsprogram, en gammal favorit från början av min gymkarriär. Jag började med djupa knäböj, marklyft, utfallsgång and so on. Efter en kvart var det så varmt att jag strippade linnet och fortsatte i tränings-bh i stället. Jag körde dock inte 100 procent på alla vikter. Anade tränignsvärk ändå, men lassade på tillräckligt i alla fall. Det räckte åtminstone till för att benen skulle skaka, händerna darra och omöjliggöra skrivandet i träningsdagboken. Två timmar senare hade jag kört igenom varenda muskel i kroppen.
Jag är inte så mycket för dova färger där man smälter ihop med golvet...
Vet ni vad?
Det var helt freakin underbart! Som jag har längtat och som jag har saknat. Adrenalinet pumpade så det nästan skvätte ur öronen. Belöningssystemet plingade i topp och jag blev med strålande glad. Energin boostade och livet blev ens flera nyanser ljusare. Fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar