Naprapat-Mats konstaterade någon gång i mars att jag använder vissa muskler hur mycket som helst medan andra slappar för glatta livet. Dessutom har jag låsningar i bröstrygg som ländrygg och höftpartiet är lika rörligt som en infryst mammut. Alltså var jag tvungen att göra något drastiskt.
Del ett: styrketräning där de svagare delarna blev mer aktiva (De ska ju bidra till kroppens funktion som allt annat)
Del två: rörlighetsträning i form av Sats variant av yoga. (Den har inget som helst gemensamt med den sorts yoga som finns på specialstudios. Den här är till för att öka smidigheten, balansen och styrkan i kroppen.)
Och det har gjort nytta! Förra veckan kände jag mig rörligare än någonsin (typ) och allt bara flöt på. När jag knöt skorna efteråt stannade instruktören till och frågade hur det kändes.
"Bra, tror det börjar hända saker nu" svarade jag.
"Tror" utbrast hon. "Du har ju gjort stormframsteg!"
:)
Förresten. På slutet, efter avslappningen (och den obligatoriska tuppluren...) sitter man med händerna knäppta i knäet, fortfarande med ögonen stängda. Och precis innan det är dags att gå tillbaka ut i vardagen säger instruktören:
"Tänk en positiv tanke om dig själv, något som du uppskattar hos dig själv. Det finns bara en av dig och du är värdefull precis som den du är."
Så bra.
Så tankvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar