Som i förrgår

Jag minns den sjunde juni 2008 som det vore i förrgår. Det var högsommarvärme och lipglosset rann ut i väskan. För en gång skull stod luften stilla på Stora allvaret och i kyrkan- Ölands minsta- studsade sorlet mellan de medeltida väggarna. Några minuter försenade kom världens finaste syster med maken. Lilla A trampade i vapenhuset och kramade buketten med varma barnahänder.

Strunta i klockan, allt måste vara perfekt.

Så.
Tillslut.
Äntligen.
Bröllopsmarschen kom igång och jag vinglade fram på mina tolvcentimetersklackar. Vigseln fylldes med sång om evig kärlek, pastorns tal om att ta hand om varandra vad som än händer, bibelord om Guds överflödande omsorg och löften om att älska om och om igen. Och naturligtvis rann några tårar. Så var vigseln över. Äntligen, pustade lilla A. Redan, menade syster yster.

Men festen varade hela kvällen och natten. Det var vackert och fantastiskt på en och samma gång. Och jag minns det som om det var i förrgår.