Japp, det är jag som sitter uppflugen på ryggen. Nåt måste man ha för sig under tiden man väntar på att få slå.
Nåväl. Vi delades upp i två lag (Jag bistod med block och penna- en sann journalist har alltid med sig det i väskan...) och drog igång spelet. Precis som sig bör kom psykningar från både höger och vänster. Långa, hårda bollar varvades med sånna som inte träffade träet alls och "Jag var visst i luften" blandades med "du är så bränd att det ryker om dig"
Åsa matchade lika snyggt som jag med chockrosa och neongrönt. Stiligt!
Hur det gick? Mitt lag förlorade med två ynkliga poäng. Det betyder bara en sak, revansch senare i sommar!
(Fram tills dess kan det hända att ni ser mig med brännbolls trä och boll, tränades i Rålis..)
Tack sötaste Åsa och Jane för lånet av bilder!
1 kommentar:
Absolut en revansch!
Skicka en kommentar