Rent spontant tycker jag inte alls om nyårslöften. Inte för att jag själv brukar ge några, utan för att jag råkar hamna i skottgluggen. Jag pratar naturligtvis om alla löften att börja träna. Som inbiten gymfantast tillika träningsjunkie märker jag en jätteskillnad i besöksstatistiken på mitt favoritgym. Innan helgerna fanns gott om plats i både konditionsdelen och bland de fria vikterna. Nu dräller det av folk precis överallt!
I går kväll var jag superladdad för sex kilometers fartökningar med insprängda 100-metersrusher. Men när jag skulle sätta igång var precis varenda konditionsmaskin upptagen. Galet. Jag släntrade runt ett par varv i väntan på att någon av dem skulle bli lediga. Knep en Crosstrainer precis innan i dam hann fram. Log så hjärtligt jag kunde och trampade igång. Hmm. Här såg det inte ut att kunna bli några springintervaller. Slängde om i träningsschemat och bestämde mig för att köra rygg och axlar i stället. Jag brukar alltid börja med chins men fick ge mig i kast med sittande rodd i stället. Och så fortsatte hela passet, det jag tänkt göra fick ersättas av en annan övning.
Nu behöver inte det vara enbart dåligt. Träningen blir ändå av och musklerna får lite annan träning. Dessutom boostar man självförtroendet med att träna bredvid någon som inte rört en hantel sedan förra årsskiftet. Medan deras muskelmassa inte har ökat en millimeter har jag blivit större. Rackans vad stark jag känner mig! :)
2 kommentarer:
Ge det en månad,sen kommer löftena vara bortglömda =)
elin: jag vet och kan knappt vänta ;)
Skicka en kommentar