Ruths marginalanteckningar

Japp, jag har tränat och jag har kämpat och förhoppningsvis blivit liiiite starkare och snabbare än innan. Dessvärre har mitt nätverk krashat hemma och på jobbet finns ingen tid för bloggning. Därav den totala bristen på inlägg den senaste veckan.

Men jag är fortfarande vid liv och hittar på en mängd med olika saker. Bland annat for jag och syster yster till de norra delarna av Stockholm för en släktträff i minatyr i går. Där väntade favoritfaster Barbro och kusinen Annica.

En del av den peterssonska ätten. En mycket bra sådan, ska tilläggas!

När vi- jag och syster- var små beundrade vi våra äldre kusiner Helene och Annica med den vördnad som katoliker har för Påven. De målade våra pyttenaglar i pastelliga 80-talsfärger. De fixade gigantiska frisyrer på oss och länge, länge försökte jag kopiera deras coola sätt att prata i telefon (liggandes på mage i sängen, lojt snurra telefonsladden varv efter varv och säga häftiga saker)
Nu är det ett par år sedan de värsta idoltankarna gick över, men jag tycker fortfarande att kusinerna är bland det bästa släkten har.
Därför är jag inte det minsta förvånad över att kvällen i Bålsta blev fantastiskt trevlig. Mer sådant åt folket!