In medias res.
Jag brukar träna med chef Felicia typ på gånger i veckan. I går var det dags igen och jag kände mig ruggigt stark. Så där stark att man tror att man tog fel på frukost och dunderhonung. Vi satsade på bröst och triceps, muskler som jag även till vardags tycker om. Men nu, ahh- sweet home alabama, det gick bra!
Samma sak med bootCampet på kvällen. Det var en sådan gång då jag sprang snabbast, gjorde flest armhävningar, kvickast upphopp och mest spänstiga utfallsteg.
Med det i minnet cyklade jag till gymmet imorse.
Men redan vid uppvärmningen tyckte benen att de var trötta. De tänka 20 minuterna på löpbandet förvandlades till 15. Axlarna skulle få lite fason tänkte jag, och plockade fram hantlar. Men pressarna var fruktansvärt tunga! Nästa också och nästa också. Sånt här är knäckande. Det får mig att inse att inget är beständigt. Det får mig att inse att vila förmodligen var det som jag behövde mest. Det får mig att inse att stark i går nödvändigtvis inte betyder stark i dag.
Tja, det är så man lär sig.
Naturell yoghurt, musli, kanel och linfrön i min fina, fina skål från Ittala (som jag har fått av syster yster.)Ett utmärkt sätt att muntra upp sig och ladda inför nästa pass!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar