Bananas are for monkeys...

Förutom en efterhängsen svårt-att-andas-när-pulsen-höjs, är förkylningen som bortblåst. Efter en extra halvtimma på jobbet i går, kom jag nästan pigg till gymmet. Det märks att jag är stammis... Killen i repan undrade var jag hade varit hela förra veckan. Tjejen bredvid tjöt heeeeej och nummer tre sa välkommen hem.
Awww, vad fint!

Ni som följt mig, vet att jag har haft trubbel med både vader, höfter och knän. Mitt löpsteg är lustigt och springer jag för mycket gör det ont. Men jag vill fortfarande åt konditionsdelen, tur som en tok att crosstrainers finns. Från början tyckte jag att det var bland det tristaste som någonsin har tillverkats. Nu börjar jag smått uppskatta den. (fast löpbandet är multum mycket mer spännande)

Glad i en top från Röhnisch och bänkad på Sats regeringsgatan.

Tjugo minuters uppvärmning och jag var redo att ge ryggen en dust. Chins med hjälpvikt, framåtlutad rodd, sittande rodd, latsdrag- smala och breda, rygglyft och rodd med stång. Dessutom slängde jag på några tokrusher genom gymmet och upphopp för att trycka iväg pulsen. Avslutade hela härligheten på crosstrainern, lite högre tempo än vid uppvärmningen, men tiden 20 min- var densamma. Grymmans vad bra det kändes!!!

Finaste synen i ett kylskåp är en hylla med gainomax.

På vägen hem parkerade jag Lila faran vid matbutiken. Plötsligt såg jag att de sålde ut sitt lager av Gainomax. Med mantrat "Bananas are for monkeys" lassade jag korgen halvfull. Några bor nu i kylskåpet i väntan på nästa långpass. Återhämtningen kommer nu att bli busenkel!