Morgonluft

Jag ville så gärna springa imorse! Benen var fulla med energi, lungorna ville flåsa och hjärtat jobba. Men vaden hade ingen som helst lust till att samarbeta. Den gör alltså fortfarande ont och går inte med på att röra sig snabbare än typ åtta kilometer i timman. I stället för en uppfriskande joggingtur blev det en power walk.

Inte helt optimalt men acceptabelt. Jag menar, det är ingen vits att slita på ett ben som uppenbarligen behöver vila. Och på det här sättet får jag i alla fall komma ut och insupa morgonluft. Det hängde fortfarande regndroppar i trädkronorna. Asfalten hade ett skimmer av väta och luftfuktigheten på gränsen till besvärande. En timma senare och huvudet fullt av bra musik var jag hemma igen. Det blev en så bra start på dagen som omständigheterna tillät.