Nä, cyklade inte på promenadstråket! Bilden är från en annan solig dag. Min sträcka går en bit upp till höger, men visst har jag en fin pendelväg varje dag!Galet vad man hamnar utanför rutinerna när vardagen inte ser ut som den brukar. Jag pratar så klart om träningen... Det har gått hela fyra dagar sedan gjorde något i röra-mig-syfte. Jag vet, det är illa!
I går hade jag packat träningsväskan för att på kvällen köra ett högintensivt benpass. Under eftermiddagen plingade mobilen till med en förfrågan om en fika. Och en sådan bangar man inte. (Inte ens för träning på Sats.) Således hamnade gymväskan på hallgolvet och ersattes med den lilla nätta varianten. Kastade mig upp på Lila Faran (hmm, syster tycker mer den ser blågrålila ut, men så går det inte benämna hojjen) och trampade i väg till Medis. Ett par timmars promenad i solstrålarna, kaffe i en park och härligt prat var jag glad nog för resten av kvällen.
Därför var det inte ett dugg svårt att gå upp vid halv fem imorse. Träningsprylarna var redan klara och var bara för mig att svänga till en lunchlåda. Hrmm, fantasin har krymt till minus åtta och jag har ätit detsamma på kontoret i nästan tre veckor. Tragiskt? Oerhört. Men det är fortfarande gott och så länge jag inte tröttnar lär jag inte bryta trenden i brådrasket.
I alla fall.
I väg jag for och njöt av friden längs Norr Mälarstrand. Passerade Stadshuset och Centralen utan att behöva plinga en enda gång. (Jaaa, jag är en sån som vill komma fram snabbt och blir tokirriterad på bilar i cykelfältet, flanörer som skuttar ut framför däcken och övriga cyklister som tar ett tramptag var tredje minut och tvångsmässigt måste hålla sig i exakt mitten av banan)
Jag hade andra byxor idag, men finfina linnet från Röhnisch fick göra mig sällskap. Det märks att sommaren har gjort sitt intåg; det var bara jag och en annan tjej på Sats Hötorget. Nice, kunde jag sjunga med i låtarna och låtsas som om det var mitt alldeles egna privata gym. Haha, riktigt underhållande! Mellan mina soloakter tokpressade jag benen. Jag är inne på slutfasen av splittet och börjar kunna det här med benböj, utfall, enbens-pressar, raka marklyft, lårcurl och höftlyft på boll. Pulsen var hög passet igenom med diverse upphopp och stafetter med mig själv. (Som sagt, tur att jag var ensam!) De avslutande tjugo minutrarna på löpbandet var riktigt, riktigt jobbiga!
Alldeles hög av träningsendorfiner och ett par tjog av träningsglädje dansade jag iväg till Uppsala. Frukost på tåget, DN och det kunde knappast ha blivit en härligare start på dagen!
4 kommentarer:
Nu vet vi sedan tidigare att du är en god seglare, men att cykla på vatten, det är väll att ta det litet långt. #sagt med ett stort leende# (spontant gissar jag att du cyklar till vänster om bilden). Jag har sagt det förut men säger det igen, jag jag ramlar in på din blogg då och då för jag fascineras av hur du behandlar det svenska språket, de verkar så formbart och enkelt i dina händer. Och inte alls så kanttitt och oformligt som det ter sig när man själv försöker skriva några rader. Keep up the good work, både här och i tidningen.
Visst är det skönt att ha gymmet för sig själv? ;) Ikväll flyttar jag dock ut träningen i solen i parken. Underbart!
Perfekt start på dagen! Konstigt hur man kan få en sån härlig push för hela dagen!
johan: TACK, vad glad jag blir! Ännu ett skäl till att fortsätta blogga och att fortsätta på tidningen!
Cizzi: vill ha gymmet för mig själv för jämnan. Skulle oxå vilja dra utomhus men vet inte riktigt vad jag ska hitta på, förutom att springa!
Snorkis: Heeelt underbart!
Skicka en kommentar