På gång (med buller och bång)

Hörrni, trots att regnet spelar trummor på taken är jag (någorlunda) lätt om hjärtat. Jag kan helt enkelt konstatera att jag har en fantastisk familj och underbara vänner. När de fick höra om Mr F. (En trist historia om att dejta och vara lycklig till att bli dumpad (mitt i natten) med den sämsta repliken av alla. (snark, borde inte café/slitz/King komma med några fler nyskapande)

De berättade att det är okej att gräva ner sig. Att tycka att precis allt är eländigt och lova sig själv att aldrig mer se åt något annat håll. Sen kommer upprycknings-fasen... Lätt? Oh, no. Knappast- men där kommer de igen. De som får mig att lyfta blicken, andas i samma takt som dem och se ljusglimtarna i tillvaron.
Och två guldkorn träffade jag på gymmet imorse. Spinning och varma kramar lade sig som bomull runt hjärtat.
Tack alla ni som ser en smålänning, mitt i vimlet. Nu är jag på gång (typ med buller och bång!)

Tänk att de (plus skönt sällskap) här kan göra mig så in i själen glad...