Maxpuls hela dagen!

Den här dagen kommer gå till historien som en av de mest nervkittlande ever. Jag vågar inte säga vad det gäller riktigt ännu. I morgon eftermiddag kan jag andas ut. Fram till dess kommer jag bara le stort och längta som en tok! Och försöka få ner min skenande puls till normal nivå, viloläge känns som en god idé! (Jaaa, den har snuddat vid max större delen av dagen)
Sen, sen är ni de första som kommer att få veta!

Annars då? Jorå, en helt okej dag! Cykelvägarna börjar likna något som man kan färdas på utan att riskera en lem eller två. Jobbet flöt på bra och fick en kanonintervju.
Jag har sagt det förr och säger det igen; undrar om mina intervjuobjekt inser hur mycket de ger mig? För att förtydliga; jag skriver mycket sällan nyheter utan gör oftast personporträtt med både kända och lite mindre kända personer. Några mer djuplodande än andra. Gemensamt är att de tänker vansinningt mycket och slänger ur sig visheter åt höger och vänster.
Och där står jag fångar upp dem.
Förhoppningsvis blir jag en bättre människa av det.

En dag full av... ja... överraskningar gör att man blir glad!

Precis som vanligt hamnade jag på gymmet efter jobbet. Skulle egentligen kört ett rygg/axelpass. Men när tjejen i repan sa att det fanns platser över till Power steppen, kunde jag inte säga nej. Tokrusade in i omklädningsrummet, bytte om på en och halv minut och spurtade iväg till salen. Hann preciiiiiiis in och kasta fram alla vikter och bräda och matta innan allt satte i gång.

Helt fantastiskt roligt och underbart jobbigt! Pulsen snuddade vid 97 procent av max och snittade på 79 procent. Om man tar ut rörelserna och studsar högst- sjunker ner lägst kan det praktiskt taget bli hur tufft som helst. Rackans, den här klassen kommer göra susen!