söndag 1 februari 2009

Långpasset som inte riktigt blev av.

Lördag morgon. Wake up light väckte mig i tid för att få i mig frukost och iväg till Sofias port. Långpass hade hennes coach sagt och långpass skulle det bli. 26 kilometer; de första 16 planerade vi att avverka i ca 6-minuterstempo. Sista tio i tävlingsfart.

Jag kände mig trött och seg i kroppen och kom liksom aldrig igång. Löjlade med benen och fick dem inte att träffa asfalten på rätt sätt. Det var någorlunda bekvämt de första åtta kilometerna, sedan på god kondition och vilja.

Efter ungefär tretton kilometer var det två trötta tjejer som slank in i en tobaksaffär för att köpa något drickbart. Varsitt bett på en Gainomaxbar och energin var lite högre. Men de få minuterna vi stod utanför affären kylde ner rejält. Jag frös ordenligt i säkert en halvtimma! Och när vi kom neråt slussen förstod vi varför; en stor skylt berättade att det var minus åtta grader. Den avslöjade även att klockan var 10.20. Illa! Jag var tvungen att vara på Grand Hotel senast klockan tolv. Det betydde att vi skulle klara av en mil på rekordsnabba 40 minuter- detta med sexton långa kilometer i benen.

Nooo way. Men det gällde att pinna på rejält. Fem kilometer på 25.50 minuter, helt ok! Vi landade totalt på 21 kilometer- 2.02 timmar. Och jag var mer sliten än jag någonsin varit under ett långpass. Bästa Sofy fick i mig en Gainomax och ett glas vatten.
Trött tjej som inte ens försöker lyckas med minen...

Jag segade mig bort mot Sats för att duscha och göra mig ordning för bröllopsmässan. Undrade hur jag allsindar skulle orka göra intervjuer och fånga upp det viktigaste. Det gick bättre än jag trodde och fick mängder med bra citat och bilder. (klart att jag laddar upp några godingar!!)

Snabbt iväg därifrån för att träffa Bea. Hon hade en fribiljett till Sats och riktigt sugen på att träna ordentligt. Tyvärr var jag trött och seg och förmodligen ett kasst sällskap. Hade rejält ont i kroppen och deltog inte i alla övningarna jag utsatte henne för. Men hon var duktig och kämpade på rejält!

Eftersom jag i vanlig ordning äter som en kratta när jag är ledig, föreslog hon att vi skulle äta något mer rejält. Väl hemma hos henne hade vi hunnit höja blodsockret med lösgodis och spädde på med kladdkaka... Jag vet, inte optimalt i träningsyfte. Men underbart för själen.
Räknas inte det också ibland, att den inre männiksan får sitt- även om det bara är i form av läskigt salt lakrits.

3 kommentarer:

Felicitas sa...

Ajajaj sötis. Bra med vilodag, men mycket dåligt med skador.. Bara det inte är samma skit som jag har fått - slemsäcksinflammation.. :P Kanske läge att kolla upp det isf? Kram!

Ruth sa...

jane: Visst är det kasst med skador... Ska slänga iväg ett samtal till Lollo om det inte fixar sig snart. Måste vara fit for fight när utmaningarna radar upp sig! Ses vi imorrn? kramar

Snorkfröken S sa...

Men 20+ km var ändå bra jobbat! Kommenterade redan i Sofys dagbok att jag tror vi möttes vid Eriksdalsbadet :) . Men jag var så inne i mitt eget långpass, att jag inte kom på att det var blogg-kändisar innan vi hade sprungit förbi varann. Tror i alla fall att ni såg fräsha och pigga ut då!