måndag 26 januari 2009

längs en gata av is

Några tränar balansen på bosu- bollar. Andra på pilatesbollar, balansplattor eller att stå på ett ben samtidigt som de blundar. Jag, som alltid måste var värst, övar genom att cykla i Uppsala. Jag vet inte vilket som är värst; isgata eller ett par decimeter modd. Bägge alternativen är totalt livsfarliga. Isen gör att man far handlöst. Modden gör att man slirar hejdlöst. Det gör lika ont på vilket sätt man än faller. Nu har jag förvisso inte stiftat närmare bekantskap med marken, inte från cykelsadeln i alla fall. Men det har varit nära många, många gånger. Jag trampar på helspänn, håller hårt i styret och parerar varenda spår och siktar in mig på de få gruskorn som finns.

Som sagt, vintern i Uppsala är bedrövlig. Väghållning existerar med näppe och det är nästintill med livet som insast jag tar mig till jobbet. Varför jag fortsätter cykla och inte tar bussen eller går? Bra där, min vän. Det är en relevant fråga och värd att beakta. Svaret är att det tar mycket längre tid att ta bussen, oändligt mycket mer tid i anspråk att traska (och det är fortfarande lika halt...) Det är onekligen det snabbaste sättet att ta cyklen.
Låt det snart bli vår!!Jag borde kanske satsa på heltäckande skyddsutrustning när jag cyklar...

Just det ja. Poppade in på gymmet efter jobbet. Kände mig seg som kola och mosig efter att ha sovit en stund på tåget. Det är då man behöver träning som bäst, tänkte jag medan jag piggnade till. Allra käraste syster blev förlåten i ett ögonblick, hon hade lämnat in mitt pulsband i repan! (Trots att vi har olika frisyrer och hårfärg blev vi visst ihopblandade. Kan bero på att hon hade mössa på sig, men ändå... Hysteriskt)
Uppjogg på löpbandet och roade mig därefter med chins och dips, i tätt samarbete med hjälpvikt. Naturligtvis. Men det börjar arta sig!
Chins: Hjälpvikt 9 kg (7x 3)
Dips: Hjälpvikt 5 kg. (10 x 3)
Snart, snart gör jag ett par av egen kraft!

Oh, måste berätta vad jag råkade ut för därefter. Men just nu måste jag ägna min uppmärksamhet åt jobbet. Men imorgon får ni veta på värsta (...) ragget jag någonsin varit med om under min gymkarriär!
Lots of love

3 kommentarer:

Anonym sa...

Att cykla i Uppsala vinter tid är ryskrolett, antingen tar man cykelbanerna som inte är plogade och därför har ett ordentligt is täcke med lagom mycket hjul spår i sig för att man ska kana runt. Inte att förglömma, en bra dag är det ett 2-3 cm tjockt vatten lager på isen så man inte ser det farliga, då kommer man alltid fortare hem :) Eller så kan man välja att cykla i trafiken, med de små nackdelarna att 1 av 20 bilister i Uppsala kan köra bil och håller ett större avstånd än 10 cm till en cyklist. Sedan har vi lokalbussarna som tror att man får bonus poäng när man putar omkull cyklister med bakspeglarna, det är väll därför speglarna är så stora, eller. Vilket man än väljer är chanserna att överleva små. Och ska vi tala om sandnig, jag överdriver bara lite om jag säger att jag inte såg mer än 600 sand korn på de 2,5 km jag cyklar dagligen genom centrala Uppsala, häromdagen. Detta vart långt, jag tror bestämt att du trampade på en öm tå här, eller skall man säga öm cykelslang :) Jag håller tummarna för dig och alla andra vinter cyklister, för jag vet av egen erfarenhet att asfalt/is är hårt.

Anonym sa...

ohh, ser framemot att få läsa om gymragget! ;)

Jag cyklar också bara för att de andra alternativen tar så lång tid :P man vill ju få ut så mkt sovmorgon som möjligt! Eller, jag vill iaf... ;)

Ruth sa...

johan: Håller med dig!! Bilisterna är totalt livsfarliga, cyklisterna har ingen aning om på vilken sida man cyklar och bussarna går efter devisen "störst går först". Borde nästan gå upp till gatukontoret personligen och kräva att de gör något.

Elin: sovmorgon... låter kanoners med sovmorgon! Kanske skulle satsa på det någon gång