Lunchens träning

Jag hade pappret med utmaningen nedskriven. Och någon timma innan jag skulle ner i jobbgymmet undrade jag om chefen ville med. Ni vet, han som jag plågar livet ur varje onsdag. Han avbokade sitt lunchmöte och åkte iväg för att köpa nya shorts. Jag log så där som man gör när någon inte riktig har förstått vad som väntar.

Tio cm kvar till botten, pressa upp och ner igen. 

Med lappen i handen och iphonen i den andra (där jag laddat ner appen SIT som berättar när det är jobb och när det är vila) kuskade jag ner. Hoppade lite på stället för att bli varm i kläderna.
Så satte vi igång. Upphopp, jumpin jax, utfallshopp...

Bossen lät som om han knuffade på ett tåg i uppförsbacke. Jag peppade, hoppade och höll koll på nästa övning. Ett varv blev två som blev till tre och till det fjärde. Under det sista varvet började jag bli trött, men blev förvånad över hur fräsch jag ändå kände mig. Jag gjorde allt ordentligt; djupa knäböj, ordentliga armhävningar och upphopp med rumpan i backen.

Omvända crunches med benen i luften och nästan ner i mattan.

Visst är det positivt att jag är i bättre form än vad jag trodde men vill känna mer än "oj, vad jobbigt det sista var". Jag funderar nu på att lägga till tio sekunder på varje intervall och förvandla dem till 40 sekunder. Dessutom har jag planer på att lägga till ytterligare ett varv. Det här ska ju vara kräkfys och ska bli kräkfys. Så det så!

Skönast av allt; stretchen....