Bland giftsvampar å katter

I´m back.
And I´m alive.
Tur va?
Skämt å sido. Det KUNDE ha gått ganska illa, tror jag i alla fall. Under helgen kuskade vi iväg in i skogen för att se om det fortfarande fanns svamp. Och det fanns i massor! De var visserligen genomfrusna och såg ut som små låtsassvampar, ungefär som på någon julskyltning i valfritt butiksfönster. Men vi resonerade att om man kan slänga in svampisar i frysen och de är okej- då borde man väl i sanningens namn kunna plocka redan frusna svampar.

"Den som är randig blir inte misstagen för en älg".

Visst gick det alldeles utmärkt. Men tur som en tok att det fanns ett par med som har mer koll på svampar än vad vi hade... Det visade sig att ett par spindelskivlingar snikat sig ner i korgen. De är visst så giftiga att de tar kål på ett par personer bara genom att stirra på dem. Eller. Inte riktigt SÅ giftiga kanske men man placeras i kön till njurtransplantationer även med magpumpning-aktivt kol-intensivavdelning. Bara för att vara på den säkra sidan rensade vi korgen med trattisarna två gånger... Haha. Kan ju bli skräckslagen för mindre!

Över syns giftiga svampen. Nedan de som man faktiskt kan äta. Fler än en gång.

 Annars var det en toppenhelg. Så fenomenalt skönt att lämna storstan och åka till ett ställe där man faktiskt ser stjärnorna. Utanför fönstret var det köldgrader och frostvitt. Vi åt tomtegröt och stekt ägg till frukost. Drack te och glögg och jag gled runt i min sparkdräkt och försökte undvika katterna. Det gick väl så där, de skulle promt upp i knäet på mig, borra ner huvudet och bara bli kliade bakom öronen. Jag hade liksom inget val...
Det kändes liksom inte roligt att åka hem igen i går kväll. Håller tummarna för att det blir fler helger på landet. Snart.

Sergant Pepper myser i randig famn.