Folk överlever på sånt

När alarmet drog igång imorse var det två procent batteri kvar. Bara så där. Antar att jag måste byta app mot någon som inte käkar upp sjuttio procent av kapaciteten. (Ni kanske har bra tips?) Och jag som hux flux blev tvungen att meddela redaktionen att jag blev sen.
Så där sen som man blir när Blåa faran fått punka och det tar i snitt tre gånger så lång tid att gå som att cykla. Men jag är inte den som gnäller. Cykelsnubben är supertrevlig och det var i vanlig ordning en dimmig och ominusgradig morgon.
Jag vet.
I vanliga fall skulle jag ha lagat däcket själv. Men nu hann jag inte och fixarsakerna låg hemma i Stockholm. Man får faktiskt tänka på att det finns folk som överlever på att fixa andras punkor. Så det så.

Hade jag bara haft en fungerande iFån skulle ni så klart fått en snajdig bild. Men då det är trist med inlägg utan bild (nåja) har jag ritat en cykel åt er. Jupps.
Jag
Har
Ritat.
Det skulle man väl aldrig ha kunnat anat för en halvtimme sedan! Men låt mig inte låta er vänta; vassego! (Den finns i signerad version också, först till kvarn!)