måndag 21 november 2011

Det här med att gå

Nu stämplar jag ut från bygget. Efter en sväng hemmavid ska jag svida om till vinterfodrade tights, klänga på den lite tunnare jackan och ploppa öronen fulla av P3:s dokumentärer och promenixa så länge det bara går. Det är den träning som går någorlunda bra och som gör att jag åtminstone gör av med lite av den energin som studsar runt.

Fast. På riktigt. Det här att inte kunna träna gör mig helt skvatt galen. Jag är van vid att ta ut mig tills jag kvider i fosterställning. Att känna att kroppen samarbetar och att jag både orkar och vill och kan. Nu är det bara viljan som finns. Jag börjar inse att nacken faktiskt är trasig. Att det är något högt uppe i en kota som inte alls är som det ska. Som gör ont, som ger mig helvetisk huvudvärk och som gör hela mig uppgiven, arg och ledsen. Allt på samma gång.

Jag var ju hos sjukgymnasten häromdagen för att kolla läget. Det som inte alls var vidare bra. Jag berättade att jag försökt att träna men det slutade med hejkon bejkon platt pannkaka. Fortsatte att jag så himla gärna vill göra något fysiskt ansträngande. Efter att ha roddat och vänt på de träningsformer jag trots allt get mig på föreslog hon långpromenader- varav jag med ynklig stämma utbrast att det inte ger något alls.
Hon svarade: Nä. jag vet att du inte nöjer dig med det. Men nu är det så. Och det ger i alla fall lite motion.

Så.
Ut i luften och hösten och på med skorna. Här ska här promenixas. Och bara hålla tummarna för att den här himla nacken kan bete sig som folk snart. Jag menar. Det är inte okej att gå ut i strejk om man först inte meddelar villkoren.

Inga kommentarer: