måndag 28 november 2011

Den som var kvar slank i väg på bio

Lisan blev inte alls sjuk när hon var hos mig i fredags, snarare sprittande glad fulladdad inför diverse helgäventyr. Jag stannade den mesta tiden inom mina fyra betongväggar. (Himla praktiskt i ljudsyfte. Himla mindre praktiskt om man vill ha något som en tavla på väggen) Jag var ju fortfarande i karantän och passade på att sätta min gigantiska vindsvåning lilla lägenhet i julstämning.


Världens sötaste älskling i mosters famn.
Dagen efter var jag fri att frottera mig med så mycket folk jag önskade. Firade in första advent i en kyrka vid Rådmansgatans t-bana där det det bjöds på stor kör, stråkar och glögg.
Lagom till kyrkkaffet strålade jag och polaren samman med syster yster med folks för lunch. Efteråt tyckte jag det var en strålande idé att ta hem dem på adventsfika. Jag hade förvisso inte bakat något, men hade på alldeles egen hand köpt (med mycket kärlek) kladdkaka och lussebullar.

Precis som Tio små tomtenissar försvann folket en efter annan. Tillslut var bara en kvar och vi smet i väg på bio. Det blev Tintins äventyr: Jag fullkomligt älskade den. Min kompis ryckte på axlarna. Tror det krävs åtminstone ett yttepytte intresse av Tintin för fullkomlig uppskattning. Typ. Och när jag sedan träffade Lisan lovade jag dyrt och heligt att se om den med henne (och syster yster) Fast. Det var ingen svår övertalning!

Spiller man ut popcorn får man skylla sig själv.

3 kommentarer:

ewa a sa...

Men, men.. Jag vile ju se den med dig först av alla..!

Malin sa...

Så den var bra alltså? Min pappa såg den häromdan och ringde helt exalterad efteråt: "den MÅSTE du se!" Haha, kanske måste ta det på orden. Ha en bra dag! Puss!

Ruth sa...

ewa: Jooo, det ville jag med... Men nu blev det inte så... Fast vill se den igen- med dig!

Malin; du MÅSTE se den, fantastiskt bra!!!