torsdag 3 mars 2011

Fjortisklädd

Någon gång när mjukisbyxor började synas på var och varannan tonåring, lovade jag mig själv att aldrig någonsin visa mig i offentligheternas ljus i sådana. Det är fruktansvärt fult och förvandlar vem som helst till barbapappa. Men å andra sidan finns det verkligen inget skönare plagg. Och speciellt inte efter att ha tränat intensivt i 90 minutrar och jag inte kommer hem förrän en och halv timma. Då vill jag minst av allt tråckla på mig jeansen igen och stappla mot hojjen.

Varje tisdag- och tordagskväll klär mig som om jag vore hälften så gammal.

Som ni förstår har jag skrotat mitt gamla löfte (och jag vet att syster yster kommer skaka på sitt blonda huvud och anse att förfallet är nära) och knixar på ett par mjukisar efter varje träningspass. Det må se ut som om jag vore 14 igen, men jag bryr mig inte så värst mycket. Det är obeskrivligt skönt och då är det sannerligen värt det. Dessutom är jag fri att matcha med vilken annan bekväm överdel som helst. Som i kväll då jag valde en tunn fleecetröja som är lika len som en kalvmule.

3 kommentarer:

Elin B sa...

Haha. Då skulle din syster sucka djupt djupt om hon såg mig. Jag går till och med till affären iklädd mjukisar (och akta här kommer det värsta) "uggs" ibland.
Har ingen ursäkt utom att det är så fruktansvärt bekvämt :)

Anonym sa...

oj, oj, oj! Snart kommer himlen att trilla ned! Det finns jeans i "storlek större" för sådana tillfälen är jag helt övertygad om... Jag visar ju mg inte ens i mjukisar i mitt väl tilltagna välsignade tillstånd ;)
//syster yster

Ruth sa...

elin: Det ÄR hemskt bekvämt... fast min syster har lite roliga tankar ibland som man högaktningsfullt får strunta i. ;)

syster yster: Hahah, japps. Men jeans kan aldrig bli så mjuka som mysbyxor... Och vänta bara tills du bär runt på ett litet kolikbarn, då längtar du efter att rumla runt- i mjukbyxor.