3600 gram ren kärlek

"Mosters älskling är flera dagar gammal och jag har inte träffat henne än. Det är ju skandal!"
Så gick mina tankar igår kväll när jag var på väg hem. Så kunde det ju inte få fortsätta. Resolut tog jag upp mobilen och frågade syster yster om jag fick hälsa på. "Kom du bara", blev svaret.

Efter en halv evighet nådde jag sjukhuset och efter försiktig knack på deras dörr jag klev in. Och där fick syn på den ljuvligaste av varelser. En liten, liten tjej med långt, mörkt hår. Alldeles mjukt och lent. Därtill näpen så det knep i hjärtat. Jag fick hålla henne en stund i famnen och det var 3600 gram ren kärlek. Hon har systers (och mina!) öron och näsa samt sin fars haka och läppar. Ja, så långt som man kan se hittills. Men fin så det förslår, det är hon.

Små, små fossingar...