Hemåt det bär

Så kom febern. Inte så oväntat efter att jag har lekt isglass fler dar i rad än tillåtet. Men det är knappast välkommet, eller ens spännande. Om det ändå hade kommit nästa vecka, eller den efter den. Just nu är det... mja... inte alls lägligt. Inte med modern i stan eller med femton ton artiklar som ska produceras. Eller det faktum att jag längtar efter att träna! Tänk att få springa snabba intervaller, eller känna musklerna arbeta under ett tungt, tungt ryggpass.

Fast nu tar jag och beger mig hemåt. Får skjuts ner till stationen av fantastiska Flis som inte tyckte det var en vidare bra idé för mig att ta cykeln. Inte tackar man nej till en sådan gest. Eller rumpvärme för den delen.