I går tillbringade jag lunchen hos barnmorskan. Hold your horses, det var inte i mitt ärende. Som ni vet är min syster i Det Välsignade Tillståndet. Eftersom hennes make inte kunde följa med, undrade hon om jag ville. Och om jag ville!
Vi slank först in på donken och köpte varsin kaffe. (Den ena tappade vi , rakt på golvet. Syster putade med magen, tittade under lugg och bad om ursäkt. Killen tyckte att det väl inte var någonting. Tre minuter senare kom han ut med en ny kaffekopp. Vi var överväldigade)
Syster rörde sig som vanast på gården hos barnmorskan. Hon visade in till väntrummet där det var fullt med blivande föräldrar. Och så jag. Efter en stund blev vi inkallade och jag log hela jag. Barnmorskan anmärkte vår likhet och syster pekade på mig och sa "Så här ser jag ut när jag inte är sån här". Den andra kommenterade "Tja, det är inte varje dag man får se före- och efterbilden stå så där bredvid varandra".
Det konstaterades att bebisen ligger med huvudet nedåt och ryggen åt vänster. Och hjärtljuden. De underbara. En livlig liten krabat med klapprande hjärta. Som gick rakt in i mosters hjärta. Åh, mosters älskling. Kom snart ut och lek.
3 kommentarer:
<3 Åh. Nu får den komma. Orkar vi vänta längre?
Nä, nu vill jag inte vänta längre! Det har gått alldeles för lång tid redan!
Åh... det där lilla "tufftufftåget" är magiskt! :)
och... vad fin du har gjort bloggen! Jag känner också uppfräschningsbehov på min... ska "vårstäda" den snart ;)
Skicka en kommentar