onsdag 26 januari 2011

höftrullning i gipsvagga

Ah. Jag blir smått knäckt ibland... Som när jag inte klarar av saker och ting.
Let me give you ett exempel.

I kväll var jag med på Flis nya koreografi för Zumban. Nu är jag inte speciellt dansant från början, men hängde ändå med hyggligt förra terminen. (fattas bara... jag var väl med på snitt två pass i veckan). Och nu var det alltså dags för mig att testa på det nya passet. Och jag var i stort sett bortkopplad i pallet. Nog att jag fick till salsa-stegen and so on. Men de där förgjordade höftrullningarna tar knäcken på mig. Alltså, det GÅR inte att svischa dem. Inte en chans. Det verkar som om jag sitter fast i en gipsvagga och bara ser töntig ut.

I höstas zumbade jag för jämnan. Ibland flera pass efter varandra.

Suck.
Så jag ställde mig bakom en tjej för att Flis inte skulle se mig och börja flina. Medlidsamt. Gaaalt. Under ett par låtar ville jag bara sätta mig i ett hörn med knäna uppdragna till hakan. Får nog ta privatlektioner för att mjuka upp ligamenten (eller vad det är för något som inte är som det ska) För 17. Ska jag hänga med i samma stil som i höstas- då MÅSTE jag bli bättre än nu.
Eller prova på nåt annat. Fast privatlektioner låter bättre.

2 kommentarer:

Effie sa...

haha! Såååå farligt var det ju inte!

Ruth sa...

effie: nähä? så det finns alltså hopp för mänskligheten...