Härdsmälta

Äntligen hemma! Jag är innerligt tacksam över min supersköna soffa, den är som gjord för att sjunka ner i efter att ha 1) jobbat hela dagen 2) tränat 3) suttit på tåget en 45 minuter extra. Och nu kan jag knappt vänta förrän jag kan klättra upp i sängen och sova. (när kom det, att man faktiskt vill lägga sig?)

Jaja.

Torsdag betyder capoeira och det var dags för årets andra träning. Som ni vet funderade jag hur det skulle gå med mina eländiga fötter. Men det gick hur bra som helst! Visst, det känns ju- men nu blev det inte ens ett litet blodbad.

Vi var fem tappra själar som tagit oss till Alianshallen -bara tjejer! Lite mer tekniskt i kväll med några serier speciellt inriktat på sparkar. Ibland, eller ganska ofta, blir det härdsmälta i skallen. Rätt kroppsdel ska flyttas i rätt ögonblick samtidigt som spelet ska flyta fint. Jag beundrar dem som får det hela att se både enkelt och smidigt ut. Själv kämpar jag med allt... Fast det förstås. Klart att det ska vara en utmaning, vad vore det annars för sport om en rookie äger?!

Och nu, efter en "tekniskt missöde" på tåget med en liten försening, kan jag äntligen se ett avsnitt Scrubs, dricka te och varva ner en stund.

sleep tight!