Runt Årsta

Nope, det blev inget långpass för mig i går. Just som jag var på väg ut fick jag ett mess från Mela. Hon undrade om jag ville ut på en vinterpromenad och det kunde jag naturligtvis inte neka! Av med termotights och på med baggy jeans, collegetröja och jacka i stället.

Efter dryga 20 minuter hoppade jag av tvärbanan och hittade tillslut Mela. (vi stod naturligtvis på helt olika platser och väntade på varandra) Med fanns även den lille kinesiske nakenhunden Walle. Dagen till ära var han klädd i en läcker röd fleecedräkt. Mycket chict! Vi promenixade i väg och delade nästan rättvist upp tiden med Walle. (jaaa, jag höll väl kopplet sammanlagt tio minuter) Mela har nämligen hela högerhanden paketerad i gips och kunde inte byta hållhand.

Any way.
Färden gick längs Årstaviken och vi var långt i från ensamma. Jag blev faktiskt förvånad över hur mycket folk som trotsade minusgraderna. Det var något som inte Walle uppskattade. Då kunde han ju inte springa som han ville, utan var tvungen att gå fot. Stackarn...


Efter nästan två timmar hade vi hunnit runt och pratat en väldans mycket. Jag hade trots mina idoga försök klätt mig lite för dåligt och frös som en liten blå. Tur att receptet på bortdomnade fötter och iskall näsa heter varm choklad. Fantastiskt. Och jag kom faktiskt inte ihåg när jag drack det senast. (varför dricker man det så sällan?) Ah, något som får bli en repris nästa gång jag är ute och traskar!

Mycket uppvärmd, glad i sinnet och allt sådant- bestämde jag mig för att promenixa även hem. När jag kom över bron från Alvik såg jag en helt fantastisk solnedgång. Var tvungen att ta en bild, men mer än så blev det inte. Mobilen stängde av sig själv och jag fick nöja mig med fotot. Fast det blev väldigt bra i alla fall!