Saker så det står härliga till

Vem säger att tiden går långsamt i glesbygden? Tss... här finns ju massor att göra! (även om jag snart går åt av gym-abstinens. Det känns nästan som om jag är en träningsknarkare på rehab. Hur kommer det sig annars att det inte finns ett enda gym på flera mils radie?)

Vi har bland annat bakat bröd. Mammas special, naturligtvis :) druckit kaffe, tagit flera långa promenader runt om på alla möjliga och möjliga elljusspår, strandpromenader och gångvägar. Bara man bylsar på sig fungerar det att vara ute i flera timmar, trots att det är massvis med minusgrader ute. Dessutom kan man sortera ut gamla prylar, skolböcker och annat som det inte finns någon större mening i att behålla. Se där, dagarna fylls av spännande saker!

Modern och Ruth (nåja... jag tittade i varje fall på!) bakar värsta bästa brödet.

Och ett litet tecken på liv i vintern har varit nyckelpigan. Den har spatserat runt här hemma. Ibland hittas den i en blomkruka. En annan gång på diskbänken i köket och en tredje någon helt annanstans. (hur vi vet att det är en och samma piga? Mycket elemäntärt, min käre Watson. Den här har bara två prickar, övriga brukar ha sju. Så det så.) Mysigt, inte sant?

Nyckelpigan kravlar på en kalender från mäklaren.

Nope, dags att packa väskan. Om en timma går bussen till grannbyn. Där väntar Lena som har bil. Mycket smidigt att åka bil hela vägen hem i stället för tåg. Att jag dessutom får rackans bra sällskap, gör inte saken värre.
Vi syns hemma, darlins!