River var sprängfylld av folk som man på sin höjd träffar en gång om året. Det var en knappt handfull gamla skolkompisar, ett helt gäng av sådana som gick klasserna över och under och mängder av brors vänner.
Det är märkligt det här med hemvändarkvällar. Man vill så otroligt gärna visa upp hur lyckad man har blivit. Ja, sådan är jag i alla fall. När man (som jag...) har flyttat från bygden och byggt upp ett liv- så otroligt annorlunda än det som finns här- då undrar folk naturligtvis hur det är. Och då känner åtminstone jag att jag måste beskriva mitt oerhört spännande och perfekta liv. Nej, det måste inte vara så. Men ändå... Ahh, bryderier!
I alla fall.
När puben stängde runt halv tolv fullföljdes en mycket god tradition: hem till en gammal mellanstadielärare för en skinkmacka. Så fantastiskt roligt! Det var jag, min bror och hans vänner plus några fler som under flera timmar skrattade och berättade galna historier.
När vi sent om sider kom hem, kändes det precis som när jag var tonåring och smög genom huset. Började nästan skratta av gammal nostalgi! Jag mindes varenda knarr och vart man skulle gå för att inte orsaka några större oljud. Och det visades på morgonen att varken mor eller far hade märkt att vi kom hem. Ha, se där. Gamla takter sitter alltså i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar