Många regnblöta kilometrar

Det var på håret att jag verkligen kom iväg på ett långpass imorse! Jag somnade vääääldigt sent i går och när klockan ringd, ville jag helst vrida ett varv åt höger. Svepte ändå en proteindrink och drog på kläderna, trots att jag inte alls kände för en jogg på två timmar. Men skam den som ger sig! Sprang mot Odenplan och vidare mot Hagaparken. Siktade runt Brunnsviken och kom faktiskt ihåg hela rundan. Det var faktiskt fem månader sedan jag sprang den senast! Fotpoden ville inte vara med längre än tre kilometer, där försvann min totala kontroll över hastighet och hur långt jag hade kommit. Men jag hade järnkoll på klockan och visste på ett ungefär många kilomter jag passerade.


På det stora hela gick det bra idag! Tyckte jag hade bra långpassfart och benen kändes spänstiga. Finulade en hel del, som jag alltid gör när jag springer. Åh, om alla sprang skulle världen se bra mycket bättre ut. Jag menar, så många problem som får sin lösning i spåret!
I alla fall.
Hösten är en fantastisk vacker årstid. Vackra löv överallt och inte ens regnet fick ner mitt humör. Tackålov för vatten-vindtät väst! Mindre bra att varken underställströjan eller byxorna delade de egenskaperna. Tur att jag redan var varm och inte kände av regnet mer än "Oj, vad blött det blev". Mötte tre andra joggare och vi smilade uppmuntrande mot varandra. Nice!
Dagens långpass blev 24 km på 2.15 minuter. (inklusive stopp vid rödljus och prata telefon med syster och mor)