I fantastiska vänners lag

För en halv evighets sedan (dryga fem veckor) berättade Lena att Lisa skulle komma till stan. Jag har inte träffat tösabiten sedan vi tog studenten, klart att vi var tvugna att träffas! Lite hipp som happ föreslog jag att vi skulle vara i casa ruth.

Lisa och Jonathan in action. (nåt spännande har hänt med J:s frisyr...)

Sagt och gjort.
Jag städade som en tok (klart att man vill visa upp en skinande, fin och underbar lägenhet!) Precis vid rätt tid kom första barndomspolaren Cicci. Därefter trillade Lena, Jonathan och sist Lisa in. Ahh, kramkalas utan dess like! Lisa var faktiskt precis som jag mindes henne, tänk vad lite som egentligen händer under åtta år. Haha... Det kändes faktiskt lite konstigt att prata om Målilla marknad, och alla visste omedelbart vad det var för något. Vi pratade borttappade dialekter och uttal och viljan att acklamatisera sig till sin nya stad.

Lena sköter micron som värsta proffset, keep up the good work!

Efter en stund dök favvokillarna Ben och Jerry upp. Snacket om allt och inget fortsatte. Kaffepannan tömdes ett par gånger, likaså tekannan och halva mjölkförpackningen. Ahh, det finns inget som att prata över köksbordet! Jag älskar mina nya vänner i Stockholm, inget snack om saken. Men jag älskar att jag fortfarande är vän med de som jag betraktade som de bästa även för femton år sedan.

Teburkarna är fynd från farmor, me like them a lot!